”Hope” is the thing with feathers
”Hope” is the thing with feathers—
That perches in the soul—
And sings the tune without the words—
And never stops—at all—
And sweetest—in the Gale—is heard—
And sore must be the storm—
That could abash the little Bird
That kept so many warm—
Min kompis Cissi introducerade konceptet ‘temaår’ för mig, tror att det var förra årsskiftet. Att välja ut ett tema i början av året som man mer eller mindre medvetet försöker tänka på/agera efter medan livet tickar på.
2012 har jag för mig att jag satsade på Förändring. Det gick väl sådär sett i backspegeln, inte några större, beständiga, livsomvälvande ändringar skedde. Fast, några grejer förändrades, jag började springa (våren) och slutade röka (september), och har hållit på/inte hållit på med det sedan dess.
2013 års tema är dubbelt: utmaning och upplevelse.
Uppleva i betydelsen att vara närvarande och uppleva vad som händer här och nu. Varje gång jag börjar tänka på hur fort tiden går för mig, hur veckor och månader flyger förbi, då får jag hjärtknip och ett hittintills aldrig utagerat behov av att hyperventilera… Tidens hastighet kan jag inte göra något åt, men min upplevelse av den kanske. Bland annat ska jag börja skriva dagbok/föra journal igen, vad man än vill kalla det. För att få livet att kännas lite mer påtagligt.
Och utmaning för att jag behöver utmana mig själv att åstadkomma de där beständiga livsförändringarna som inte riktigt gick vägen förra året. Och för att det är lite kul. Har funderat ut några mindre dramatiska utmaningar, som en 21-dagars sockerdetox t. ex. (start 20 feb!), som förhoppningsvis taggar och inspirerar mig till framtida stordåd.
Det verkar svårt för mig att uppdatera mer än några gånger om året nuförtiden. Men någonting ibland är bättre än ingenting aldrig. Jag hoppas på bättring, kanske en 21-dagars bloggutmaning…
Glad fettisdag!
Lånat från Please copy me. Gillar texten mycket, läs om du har någon minut över. Håller dock med kommentaren på ursprungsinlägget om att annonsen antagligen inte hade lästs om jag sett den i morgontidningen. Eller kanske ändå. Andra uppseendeväckande annonsen jag ser från Papercut (första var i Filter, något om en Forrest Gump-dvd för 200 000:- tror jag). Aldrig varit där men gillar dem redan. Förutom att gilla Papercut får annonsen mig att häpna över hur mycket denna Magnus Jakobsson verkar ha hunnit med under sitt (långa, korta, lagoma?) liv…
Sen när försvann ordet ‘skorpor’ ur det svenska språket? Har gått mig helt förbi.
Orelaterat till resande är den fascinerande berättelsen om Per Holknekts liv (hitills) jag läste i Vi, nr 3-2009. Eller, helt orelaterat är det väl inte, köpte Vi-tidningen på Arlanda, och läste på planet till Frankfurt. Och Holknekt reste/reser ju en del. Men i alla fall, tillbaks till hans liv. Till att börja med hade jag ingen aning om att Odd Molly (klädmärket) är delvis hans skapelse. Å andra sidan måste jag erkänna att jag vet mycket lite om Odd Molly överhuvudtaget.
Oj, oj, märker att det här inlägget blir som mycket av mitt historieberättande live, långrandigt och fullt av sidospår…
I alla fall, Holknekt har en extra-ordinär historia att berätta om proffs-skating och knarklangning i USA på 80-talet, alkoholism och stöld (från egna företaget) på 90-talet, och slutligen nykterhet och framgång på 00-talet (så klart, annars blir det inga reportage i Vi eller någon annan stans).
Är ni nyfikna rekommenderar jag er att köpa senaste numret av Vi, alt. surfa in på deras hemsida.
att jag någonsing skulle ha en blogg… men så kan det gå. Mitt första blogginlägg! Tog mig bara hundra år att hitta ett tema jag gillade.
Nu har jag så mycket sociala nätverkstjänster att jag inte vet vad. Allt för min nya iPhone. Kommer antagligen att tröttna ganska fort efter denna intensiva start.
sthlm love 