Kategoriarkiv: resa

resa

Earth Day in Entoto Hills – eucalyptus, erosion och vedbärande kvinnor

Happy b-earth day!

Jag och pappa firade jordens dag med hundpromenad i Entoto Hills, eller Entoto mountain range. ”The lung of Addis Ababa” ligger 15 min-någon halvtimme norr om Addis (beroende på trafiken, vilken är ett lotteri från dag till dag…), och når på sina ställen över 3000 m över havet.
Mimosa tree, Entoto
Det finns mycket att berätta om Entoto, både vad gäller natur och kultur. Bland annat kan man besöka Entoto Museum, med kejsare Menelik II:s gamla palats från 1880-talet. En liten smula av den spännande historia som det finns att ta del av i Etiopien. Som till exempel att det var ett av de första länderna i världen att officiellt utropa sig som kristet, redan på 300-talet!

Men det är inte ett ämne för Earth Day. Tillbaka till naturen, via historien. Det var nämligen under Menelik II:s styre (och antagligen på hans initiativ) som eucalyptusen introducerades i Etiopien på 1890-talet, framförallt runt Addis Abeba och i Entoto.

Fortsätt läsa Earth Day in Entoto Hills – eucalyptus, erosion och vedbärande kvinnor

En flygresa senare & 8 år yngre – 30-årsfirande i Etiopien

Happy birthday Sara. Grattis till mig, på 30-årsdagen. The big 3 0.

Fast just nu är jag i och för sig i Etiopien, och här är det år 2005, inte 2013. Den 11 miyazya 2005, enligt den etiopiska kalendern. Så vi kan säga att jag fyller 22 istället.

Utomlands eller ej, den svenska 30-årskrisen verkar vara lika oundviklig som Melodifestivalen. Min hjärna är en Friends arena invaderad av högljudda, distanslösa och tjatiga tankar som alla tävlar om uppmärksamhet. Det hjälpte uppenbarligen inte att försöka ta ut 30-årskrisen i förskott för ett år sen. Men, jag hoppas, och tror, att den precis som årets musiktävling snart är ett minne blott.

Och jag har en fantastisk tur som får krisa i ett varmt Addis Abeba, hemma hos världens bästa föräldrar, med hundsällskap i soffan och fågelungar i trädgården.

Update: vad är en liten 30-årskris när ens Facebook-vägg är full av love från underbara människor? En droppe vinäger i ett hav av hallonsaft.

Påskpromenad på Sörknatten – i Ronjas fotspår

Påsken har varit solig, men kall. Kall, men solig. Jag undrar som alla andra i Sverige när vårvärmen kommer. Under tiden lapar jag påsksol i f-ing Åmål.

Ingrid
Jag och brorsan hälsar på extramormor Ingrid i den lilla Dalslandsstaden, odödliggjord av Lukas Moodyson. Orättvist epitet faktiskt, Åmål är en väldigt gullig liten stad. Men det är klart, jag är inte 14 år längre, och har inte behov av att knarka eller gå på rave. Ingrid fyller 90 i år och håller sig mest hemma nu för tiden, men har i sina dar rest mer än de flesta. Hennes historia förtjänar ett alldeles egen blogginlägg.

RonjaRövardotter_Feldth.jpg
Det blev en påskpromenad i naturreservatet Sörknatten istället för knarkar-rave, ca tre mil söder om Åmål. Där de visst spelade in delar av Ronja Rövardotter, bland annat scenerna från Helvetesgapet. Åh vad jag ville hitta Helvetesgapet, där Ronja och Birk utmanar varandra på en hoppdödsmatch! Inget Helvetesgap kom i vår väg dock. Naturreservatet var väldigt vackert ändå, och absolut värt ett besök. Kanske jag har stått på samma sten som Ronja gjorde en gång i tiden?

Foto: Tommy Feldth

 

Lovely London

Nu är det över fem (!) veckor sedan jag kom hem från långhelgen i London. Fyra roliga dagar som flög förbi, och samtidigt kändes som underbart utsträckt tid. Det blev en semester i konstens och krubbets tecken. London levererade, som vanligt :)

Höjdpunkter:

Sara & Sara, namntvillingarna tillsammans igen. Nuff said.

V&A café - the Morris room
V&A, Victoria and Albert – en av mina absoluta favoriter när det kommer till museum. Konst och design, historia och nutid, lokalt och globalt. Utan att betala ett öre kan man få en timmes guidad tur om museets historia och med en introduktion till ett ytte-pytte-litet urval av samlingarna.

Vår guide var en kvinna med periferiseende som spindelmannen skulle avundats och en hundtränares vokala auktoritet, egenskaper hon använde för att se till att alla, alla, museets besökare efterlevde det stränga fotograferingsförbudet…

Ovan bild är från The Morris Room i kaféet, designat av den brittiska formgivarikonen William Morris. Inträde till de allmänna samlingarna är en valfri donation, medan vissa utställningar kostar £10-15. 

Fortsätt läsa Lovely London

Långhelg i London

20130215-211338.jpg

Fredag 15 feb. kl 21.00

Nu bär det av till London, igen. Femte gången på ett halvår, tror jag.

Hade en fyndig titel utklurad, när jag trodde att jag skulle få upp inlägget igår: ”Alla hjärtans dag & alla tiders stad – London”. Så blev det då inte. Men London ÄR alla tiders stad, oavsett alla hjärtans eller inte. Det är kanske att jag har haft så mycket roligt där som gör att jag gillar staden så mycket. Allt är ju inte bra, finns massa dåligt till och med.

Den här gången ska jag försöka hinna med lite fler restaurangbesök och kulturella upplevelser än mina resor under hösten.

Eeek, gotta go, nu taxar vi ut från gaten!

Tisdag 19 feb. kl 23.58

Hemma i sängen i Stockholm, landade kl 22.30 ungefär. Så roligt, som vanligt. Nu trött. Utförlligt resereportage kommer.

 

Istanbul-inspiration: James Bond & hüzün

Regnet strilar ned utanför. Det är snöoväder utanför… Inte mycket till vårväder. Men det gör ingenting, för på onsdag åker jag till Istanbul!

Jag bestämde mig i januari för att få ett försprång på en eventuell 30-årskris, ett års försprång närmare bestämt. Så, för att fira bort ångesten på min 29-årsdag på det mest extravaganta och dekadenta sätt jag kunde komma på bokade jag en resa. ”What better way to celebrate away the angst than with a birthday trip to a grand old city between two continents, brimming with history and littered with hip happening hotspots?” för att citera mig själv.

De senaste veckorna har jag fullkomligen trålat internet efter resetips, och samlat på mig ett berg av researchmaterial med min absoluta favoritapp Evernote. Sightseeingtipsen hittade jag mest på DNs och SvDs resesidor, hotellrekommendationer kollade jag upp på Tripadvisor, restaurangtips fanns många på Istanbul Eats och för allmän inspiration surfade jag runt på resesiten AFAR. Har även lånat en pappersguide på biblioteket, den bästa resebokserien jag stött på någonsin, Eywitness Guide från Dorling Kindersley. Problemet, som alltid när det kommer till internet och mig, är att sålla. Planering tar 100 år. Antagligen för att varje val betyder att jag måste välja bort något…

En bild säger mer än tusen ord, då måste en film säga mer än tiotusen ord, minst. För det bredare populärkulturella intrycket av Istanbul valde jag en sextiotalssnygg James Bond i From Russia with Love.  Den bjuder på fina vyer över staden, Bosporen och en titt ned i Basilikacisternen, men även en tidsenlig halvnaken girlfight. Bonus!

För att balansera ut 007s snobbiga sexism och resereportagens ganska glättiga porträtt tar jag hjälp av Orhan Pamuks stadsskildring/självbiografi Istanbul – Memoires and the City. Och lär mig att det inte bara är okej, utan nästan ett måste, att känna sig melankolisk  i denna megametropol balanserades mellan två världsdelar och otaliga världar (hüzün = melankoli):

”On cold winter mornings, when the sun suddenly falls on the Bosphorus and that faint vapor begins to rise from the surface, the hüzun is so dense you can almost touch it, almost see it spread like a film over its people and its landscapes.”

Bara en helg och ett par dagar kvar tills avfärd nu. Har inte kommit så mycket längre i sållningen än. Men alla mina samlade tips har jag sparat i en Google Map i alla fall, det är alltid nåt!

Kan Istanbul leva upp till mina kanske något haussade förväntningar? Jag hoppas det. Jag tror det. Har man varit huvudstad i Romerska, Byzantinska OCH Ottomanska riket har man väl några ess i skjortärmen.

Lemon mania in Menton – Fête du Citron

Gigantiska grapefrukter, inte citroner. Whatever, bilden är från Menton.

Menton ligger ca en timme + tjugo min med buss (RCA nr 100) från Nice, österut. Resetiden hade nog kunnat kortas ned om inte bussen stannade varje, varannan kilometer, men det är det värt. En enkel resa kostar nämligen bara
1 €
(yes, for real) och går utefter den finaste kustväg med en svindlande havsutsikt. Har man bråttom går det att ta tåget, 35 minuter, ca 4,5 € istället. Inte direkt ett rån det heller.

Menton is all about the lemons. Varje år i februari-mars firar de sin favoritfrukt med en Fête du Citron, ungefär samtidigt som karnevalen i Nice håller igång. Jag och Kristin från franskaklassen begav oss österut för lite kulturell safari i lördags.

Vi upptäckte att:

jätteclowner är läskiga och tar sig friheter med sina medmänniskor.
jätteskulpturer i citron och apelsin föreställande historiens stora civilisationer är… inte så mäktigt som man kan tro. Men ganska kul ändå.
– Menton lever upp till sitt rykte som pensionärsstad, det kryllade av gubbar och gummor i trädgården med citrusskulpturer, Biovès.
Apelsiner skriker i högan sky (eller bits?) om man rör vid dem. Skylten såg så övertygande ut att jag inte provade. Ne pas toucher!

Sfinxen i citron och juckande jätteclowner »

Carnaval de Nice – ballongdjur och tigertuttar

Februari är karnevalstider här nere på kontinenten, och igår invigdes en av dem stora; karnivalen i Nice. 18 februari – 8 mars firar Niceborna och turister från hela regionen att fastan inleds. Ska inledas? Eller har inletts? Inte så bra koll uppenbarligen.

Det så här års ganska sömniga Nice har äntligen vaknat till liv. Min promenadväg hem från gamla stan har förvandlats från en trött gågata med en handfull hemsläntrare till en 10 kvarter lång folkfest. Nästan. Och biltrafiken tredubblades över natten. Känns det som.

Fler bilder bl a tigertuttarna… »