Kategoriarkiv: film

Istanbul-inspiration: James Bond & hüzün

Regnet strilar ned utanför. Det är snöoväder utanför… Inte mycket till vårväder. Men det gör ingenting, för på onsdag åker jag till Istanbul!

Jag bestämde mig i januari för att få ett försprång på en eventuell 30-årskris, ett års försprång närmare bestämt. Så, för att fira bort ångesten på min 29-årsdag på det mest extravaganta och dekadenta sätt jag kunde komma på bokade jag en resa. ”What better way to celebrate away the angst than with a birthday trip to a grand old city between two continents, brimming with history and littered with hip happening hotspots?” för att citera mig själv.

De senaste veckorna har jag fullkomligen trålat internet efter resetips, och samlat på mig ett berg av researchmaterial med min absoluta favoritapp Evernote. Sightseeingtipsen hittade jag mest på DNs och SvDs resesidor, hotellrekommendationer kollade jag upp på Tripadvisor, restaurangtips fanns många på Istanbul Eats och för allmän inspiration surfade jag runt på resesiten AFAR. Har även lånat en pappersguide på biblioteket, den bästa resebokserien jag stött på någonsin, Eywitness Guide från Dorling Kindersley. Problemet, som alltid när det kommer till internet och mig, är att sålla. Planering tar 100 år. Antagligen för att varje val betyder att jag måste välja bort något…

En bild säger mer än tusen ord, då måste en film säga mer än tiotusen ord, minst. För det bredare populärkulturella intrycket av Istanbul valde jag en sextiotalssnygg James Bond i From Russia with Love.  Den bjuder på fina vyer över staden, Bosporen och en titt ned i Basilikacisternen, men även en tidsenlig halvnaken girlfight. Bonus!

För att balansera ut 007s snobbiga sexism och resereportagens ganska glättiga porträtt tar jag hjälp av Orhan Pamuks stadsskildring/självbiografi Istanbul – Memoires and the City. Och lär mig att det inte bara är okej, utan nästan ett måste, att känna sig melankolisk  i denna megametropol balanserades mellan två världsdelar och otaliga världar (hüzün = melankoli):

”On cold winter mornings, when the sun suddenly falls on the Bosphorus and that faint vapor begins to rise from the surface, the hüzun is so dense you can almost touch it, almost see it spread like a film over its people and its landscapes.”

Bara en helg och ett par dagar kvar tills avfärd nu. Har inte kommit så mycket längre i sållningen än. Men alla mina samlade tips har jag sparat i en Google Map i alla fall, det är alltid nåt!

Kan Istanbul leva upp till mina kanske något haussade förväntningar? Jag hoppas det. Jag tror det. Har man varit huvudstad i Romerska, Byzantinska OCH Ottomanska riket har man väl några ess i skjortärmen.

Annonser

VARNING för William Vincent

Filmfestivalen, WTF!? William Vincent av Jay Anania är nog den sämsta film jag kan dra mig till minnes att jag någonsin sett. Utfärdar en spoiler alert vid vidare läsning, inte för att jag tror att någon mer riskerar att se denna film i Sverige, tack gode gud. Gårdagens filmfestivalvisning var den sista (av tre utsålda!?) och William Vincent kommer ALDRIG att gå upp på svenska biografer.

”Med självsäker regi och ambitiöst symbolspråk kommer här årets vackraste Manhattanskildring.” skrev festivalen om denna film. James Franco och årets vackraste Manhattanskildring, det kan ju inte bli fel tänkte jag…

Borde ha förstått att ”ambitiöst symbolspråk” är en omskrivning för pretentiöst, långtråkigt dravel. Jag har aldrig velat att en films huvudperson ska dö så mycket som jag ville att William Vincent skulle dö. Just shoot the motherfucker and end my misery. Filmen var så långtråkig, poänglös och fylld av hjärndöd dialog att inte nog med att klockorna stannade, folk lämnade salongen i drivor (ok, en dramaturgisk överdrift, men det var många) och började fippla med deras iPhones. Och det här är filmfestivalenbesökare, som man får anta har ett intresse för film som ligger snäppet över medel, kan hantera ”ett ambitiöst symbolspråk” och som själva valt just denna film ur ett program med hundratals andra filmer.

Efter ca 45 minuter var jag mer än redo att resa mig upp och gå, något jag heller ALDRIG har gjort, eller ens funderat på att göra under en filmvisning. Och då har jag ändå lidit mig igenom Oliver Stones 3-timmarsepos Alexander. Också riktigt dålig, men där händer det i alla fall någonting som distraherar hjärnan. Handlingen i kombination med den kassa dialogen i William Vincent fick mig att längta efter såna trivialiteter som att huvudpersonerna skulle öppna en dörr, allt för att föra in något annorlunda element i de tuggummisega scenerna och bryta upp den döda ljudbilden.

Nu blev det inte så att vi gick ändå. Så har fortfarande aldrig lämnat en filmvisning i förtid, men det var ett ofrivilligt val från min sida kan jag lova. Fotot var väl det enda som inte sög.

The Cove på SVT Dox

The Cove – en av de absolut läskigaste filmupplevelserna på förra årets filmfestival går nu att se på SVTplay – Dox. Med den f.d. Flipper-tränaren Ric O’Barry i spetsen försöker ett gäng dokumentärfilmare att fånga den årliga delfinslakten i japanska Taiji på film. Lättare sagt än gjort. Fiskarna och stadens myndigheter är inte så förtjusta i tanken på att deras ”tradition” blir till djurrätts-blockbuster.Slakt och blodbad i all ära, men en av de värsta avslöjandena i filmen är hur det kvicksilverförgiftade delfinköttet paketeras om till ”valkött”, och serveras i stadens skolor. Mer eller mindre alla barn i Taiji utsattes för systematisk kvicksilverförgiftning…

Inte mitt liv, inte ditt heller

Lånat från Please copy me. Gillar texten mycket, läs om du har någon minut över. Håller dock med kommentaren på ursprungsinlägget om att annonsen antagligen inte hade lästs om jag sett den i morgontidningen. Eller kanske ändå. Andra uppseendeväckande annonsen jag ser från Papercut (första var i Filter, något om en Forrest Gump-dvd för 200 000:- tror jag). Aldrig varit där men gillar dem redan. Förutom att gilla Papercut får annonsen mig att häpna över hur mycket denna Magnus Jakobsson verkar ha hunnit med under sitt (långa, korta, lagoma?) liv…

Filmfestivalen, fortsättning

 

Stockholms Filmfestival 2009Filmfestivalplaneringen fortsätter! Min  lista är typ dubbelt så lång som Christians, vet inte om han är helt färdig än.

Ok, måste korta, det är klart, men har några favoriter iaf:                               Precious (öppningsfilm om extremöverviktig 16-åring i ghettot med Mariah Carey-socialarbetare), The Cove (läskig dokuthriller där delfiner och blod sprutar), Coco Chanel & Igor Stravinsky (titeln säger det mesta, dragplåstret för mig är nog att Igor spelas av Mads Mikkelsen), The girlfriend experience (Soderbergh, lyxprostutition och Wallstreet-torskar), Up in the air (George Clooney flyger och far, den verkar rolig helt enkelt), Hipsters (jazzälskande ungdomar vs. gråtråkig kommunism i gårdagens Ryssland) och Miss Kicki (Pernilla Augusts rollfigur jagar internetflört IRL i Taiwan). Puh!

Förutom ovan filmer har jag en kanske-lista på 11 till… Och vi har köpt biljetter till Fantastic Mr. Fox! :)