Kategoriarkiv: världen

Earth Day in Entoto Hills – eucalyptus, erosion och vedbärande kvinnor

Happy b-earth day!

Jag och pappa firade jordens dag med hundpromenad i Entoto Hills, eller Entoto mountain range. ”The lung of Addis Ababa” ligger 15 min-någon halvtimme norr om Addis (beroende på trafiken, vilken är ett lotteri från dag till dag…), och når på sina ställen över 3000 m över havet.
Mimosa tree, Entoto
Det finns mycket att berätta om Entoto, både vad gäller natur och kultur. Bland annat kan man besöka Entoto Museum, med kejsare Menelik II:s gamla palats från 1880-talet. En liten smula av den spännande historia som det finns att ta del av i Etiopien. Som till exempel att det var ett av de första länderna i världen att officiellt utropa sig som kristet, redan på 300-talet!

Men det är inte ett ämne för Earth Day. Tillbaka till naturen, via historien. Det var nämligen under Menelik II:s styre (och antagligen på hans initiativ) som eucalyptusen introducerades i Etiopien på 1890-talet, framförallt runt Addis Abeba och i Entoto.

Fortsätt läsa Earth Day in Entoto Hills – eucalyptus, erosion och vedbärande kvinnor

Annonser

En flygresa senare & 8 år yngre – 30-årsfirande i Etiopien

Happy birthday Sara. Grattis till mig, på 30-årsdagen. The big 3 0.

Fast just nu är jag i och för sig i Etiopien, och här är det år 2005, inte 2013. Den 11 miyazya 2005, enligt den etiopiska kalendern. Så vi kan säga att jag fyller 22 istället.

Utomlands eller ej, den svenska 30-årskrisen verkar vara lika oundviklig som Melodifestivalen. Min hjärna är en Friends arena invaderad av högljudda, distanslösa och tjatiga tankar som alla tävlar om uppmärksamhet. Det hjälpte uppenbarligen inte att försöka ta ut 30-årskrisen i förskott för ett år sen. Men, jag hoppas, och tror, att den precis som årets musiktävling snart är ett minne blott.

Och jag har en fantastisk tur som får krisa i ett varmt Addis Abeba, hemma hos världens bästa föräldrar, med hundsällskap i soffan och fågelungar i trädgården.

Update: vad är en liten 30-årskris när ens Facebook-vägg är full av love från underbara människor? En droppe vinäger i ett hav av hallonsaft.

Lovely London

Nu är det över fem (!) veckor sedan jag kom hem från långhelgen i London. Fyra roliga dagar som flög förbi, och samtidigt kändes som underbart utsträckt tid. Det blev en semester i konstens och krubbets tecken. London levererade, som vanligt :)

Höjdpunkter:

Sara & Sara, namntvillingarna tillsammans igen. Nuff said.

V&A café - the Morris room
V&A, Victoria and Albert – en av mina absoluta favoriter när det kommer till museum. Konst och design, historia och nutid, lokalt och globalt. Utan att betala ett öre kan man få en timmes guidad tur om museets historia och med en introduktion till ett ytte-pytte-litet urval av samlingarna.

Vår guide var en kvinna med periferiseende som spindelmannen skulle avundats och en hundtränares vokala auktoritet, egenskaper hon använde för att se till att alla, alla, museets besökare efterlevde det stränga fotograferingsförbudet…

Ovan bild är från The Morris Room i kaféet, designat av den brittiska formgivarikonen William Morris. Inträde till de allmänna samlingarna är en valfri donation, medan vissa utställningar kostar £10-15. 

Fortsätt läsa Lovely London

Istanbul-inspiration: James Bond & hüzün

Regnet strilar ned utanför. Det är snöoväder utanför… Inte mycket till vårväder. Men det gör ingenting, för på onsdag åker jag till Istanbul!

Jag bestämde mig i januari för att få ett försprång på en eventuell 30-årskris, ett års försprång närmare bestämt. Så, för att fira bort ångesten på min 29-årsdag på det mest extravaganta och dekadenta sätt jag kunde komma på bokade jag en resa. ”What better way to celebrate away the angst than with a birthday trip to a grand old city between two continents, brimming with history and littered with hip happening hotspots?” för att citera mig själv.

De senaste veckorna har jag fullkomligen trålat internet efter resetips, och samlat på mig ett berg av researchmaterial med min absoluta favoritapp Evernote. Sightseeingtipsen hittade jag mest på DNs och SvDs resesidor, hotellrekommendationer kollade jag upp på Tripadvisor, restaurangtips fanns många på Istanbul Eats och för allmän inspiration surfade jag runt på resesiten AFAR. Har även lånat en pappersguide på biblioteket, den bästa resebokserien jag stött på någonsin, Eywitness Guide från Dorling Kindersley. Problemet, som alltid när det kommer till internet och mig, är att sålla. Planering tar 100 år. Antagligen för att varje val betyder att jag måste välja bort något…

En bild säger mer än tusen ord, då måste en film säga mer än tiotusen ord, minst. För det bredare populärkulturella intrycket av Istanbul valde jag en sextiotalssnygg James Bond i From Russia with Love.  Den bjuder på fina vyer över staden, Bosporen och en titt ned i Basilikacisternen, men även en tidsenlig halvnaken girlfight. Bonus!

För att balansera ut 007s snobbiga sexism och resereportagens ganska glättiga porträtt tar jag hjälp av Orhan Pamuks stadsskildring/självbiografi Istanbul – Memoires and the City. Och lär mig att det inte bara är okej, utan nästan ett måste, att känna sig melankolisk  i denna megametropol balanserades mellan två världsdelar och otaliga världar (hüzün = melankoli):

”On cold winter mornings, when the sun suddenly falls on the Bosphorus and that faint vapor begins to rise from the surface, the hüzun is so dense you can almost touch it, almost see it spread like a film over its people and its landscapes.”

Bara en helg och ett par dagar kvar tills avfärd nu. Har inte kommit så mycket längre i sållningen än. Men alla mina samlade tips har jag sparat i en Google Map i alla fall, det är alltid nåt!

Kan Istanbul leva upp till mina kanske något haussade förväntningar? Jag hoppas det. Jag tror det. Har man varit huvudstad i Romerska, Byzantinska OCH Ottomanska riket har man väl några ess i skjortärmen.

Lemon mania in Menton – Fête du Citron

Gigantiska grapefrukter, inte citroner. Whatever, bilden är från Menton.

Menton ligger ca en timme + tjugo min med buss (RCA nr 100) från Nice, österut. Resetiden hade nog kunnat kortas ned om inte bussen stannade varje, varannan kilometer, men det är det värt. En enkel resa kostar nämligen bara
1 €
(yes, for real) och går utefter den finaste kustväg med en svindlande havsutsikt. Har man bråttom går det att ta tåget, 35 minuter, ca 4,5 € istället. Inte direkt ett rån det heller.

Menton is all about the lemons. Varje år i februari-mars firar de sin favoritfrukt med en Fête du Citron, ungefär samtidigt som karnevalen i Nice håller igång. Jag och Kristin från franskaklassen begav oss österut för lite kulturell safari i lördags.

Vi upptäckte att:

jätteclowner är läskiga och tar sig friheter med sina medmänniskor.
jätteskulpturer i citron och apelsin föreställande historiens stora civilisationer är… inte så mäktigt som man kan tro. Men ganska kul ändå.
– Menton lever upp till sitt rykte som pensionärsstad, det kryllade av gubbar och gummor i trädgården med citrusskulpturer, Biovès.
Apelsiner skriker i högan sky (eller bits?) om man rör vid dem. Skylten såg så övertygande ut att jag inte provade. Ne pas toucher!

Sfinxen i citron och juckande jätteclowner »

En fransk förkylning – rhume

Det är som med disken, en förkylning suger oavsett vilket land man befinner sig i. Jag har sedan i tisdags levat i en bubbla av snor och huvudvärk. Ber om ursäkt för eventuella mentala bilder som poppar upp framför er. Med andra ord, j’ai un rhume = jag är förkyld (”I have a cold” är en bättre översättning egentligen, j’ai är ”jag har” på franska).

Donc, je suis allée à la pharmacie och köpte på mig lite förkylningsmedicin igår. För det finns i Frankrike. Specifik medicin mot förkylning. Tre tabletter om dagen, och en fjärde (blå=nattfärg?) för när man ska gå och lägga sig. Det är i stort sett paracetamol med något extra för att lindra nästäppa (pseudoefedrin), och ett avslappnande antihistamin (difenhydramin) i kvällstabletten. Och de funkar! Eller så var det bara dags för mig att bli frisk.

Vilket medicinskt blogginlägg det blev. Men det fascinerar mig, att man kan hitta ”förkylningsmedicin” på apoteket här. Och så är detta min ursäkt för svagt bloggande senaste veckan.

Carnaval de Nice – ballongdjur och tigertuttar

Februari är karnevalstider här nere på kontinenten, och igår invigdes en av dem stora; karnivalen i Nice. 18 februari – 8 mars firar Niceborna och turister från hela regionen att fastan inleds. Ska inledas? Eller har inletts? Inte så bra koll uppenbarligen.

Det så här års ganska sömniga Nice har äntligen vaknat till liv. Min promenadväg hem från gamla stan har förvandlats från en trött gågata med en handfull hemsläntrare till en 10 kvarter lång folkfest. Nästan. Och biltrafiken tredubblades över natten. Känns det som.

Fler bilder bl a tigertuttarna… »

L’art de flâner

Av en händelse (eller inte) följer jag många bloggar som har en outsider’s view of Paris. Favoriten är Lost in Cheeseland, och där hittade jag den här videon. Timelapse, what’s not to love… Det är drömskt, stilla och fullt av energi på en och samma gång.

Baudelaire har (enligt mina overifierade nätkällor) skrivit om sin flanör att han (så klart en man…) strävar efter ”to see the world, to be at the centre of the world, and yet to remain hidden from the world”. Ensam, men tillsammans, en av mina favoritaspekter av att resa.

Nu ska jag ut och flanera i mitt eget urbana paradis, Nice!

Marché de la Libération

Efter förra veckans visite till Marché de la Libération, Nice stora frukt- och grönsaksmarknad på Avenue Malausséna lovade jag mig själv att hädanefter undvika supermarchéernas själlösa substitut. Finns det något bättre balsam för själen en riktigt bra grönsaksmarknad?

Från kl 07.00 till 13.00, tisdag till och med söndag kan man sälla sig till skarorna av hemmafruar, gamla gubbar, sura tanter och annat löst folk som gör veckans gröna inköp på marknaden. En tvärgata är vikt åt fisk & skaldjur, och i en liten saluhall på Rue Flaminus Raiberti hittar man du fromage (ost) och des boucheries (slaktare).

mer marknad och fler bilder »