I våras skickade jag in en motivering till (numera nedlagda…) tidningen Hennes, om varför just jag skulle vinna en bil fyra veckor i sommar. Och jag vann!! :D Så sen en vecka tillbaka ung. har jag en Nissan Qashqai till mitt förfogande. Visserligen under en tidsbegränsad period, men ändå!

Fredagen den 10 juli (mammas 60-årsdag!) bar det av med nya älsklingen till Falun för Madde och Krilles bröllop (inlägg kommer), och det var så jäkla kul att få köra sin nästan alldeles egna bil. Gamla älsklingen var med också, men han fick stanna i passagerarsätet :).

Stor bil, det gillar jag och inbyggd GPS med redig, lättläst display var supersmidigt när vi skulle hitta hotellet i Falun. Lite ovant med automat i början, men shit vad fort man vande sig. Undrar hur det kommer bli att behöva växla igen sen…

Allt är så klart inte guld och gröna skogar, gratis må vara gott, men man får inte bli fartblind. Ja, ni fattar poängen, här kommer the dirt so to speak. GPS:en känns ganska klumpig, alltså den fysiska apparaten, och styrknapparna (ingen touch screen, hallå, vi lever i tjugoförsta århundradet, har inte typ Happy Meal-leksaker touch screen nuförtiden?) tar upp en tredjedel av instrumentpanelen. Överhuvudtaget är knappar, rattar, vred och spakar i hela bilen plastiga och lite oversize. Oversize som i ”fel storlek från Dressman” alltså, snarare än ”lyx från See by Chloe”. Och stereon var inte så grym påminnde C mig om nu, ljudet blev ordentligt diskantigt.

Men, min lilla tirad ovan till trots, så är det en härlig bil att köra. Glastaket gör att baksätet känns extra rymligt har jag hört dessutom :).

Det är klart, hade inte bangat på en variant i silver utan bilmärket stripat över hela sidan, men men, nåt ska väl Nissan ha i utbyte.