Det blev en liten söndagspromenad i Vasastan, superfint ute med sol och precis rätt krispighet i luften, lagom kallt etc etc. Jag sa ju det, mycket väder :)

Hmm, jag försöker fatta det här med att layouta bilder i mina blogginlägg, inte helt lätt. Varför kan inte alla textbehandlingsprogram, applikationer eller vad det nu heter funka lika smidigt som Word? Man pluttar in bilden där man vill ha den, ändrar storlek fram och tillbaka och voilá, det blir som det ser ut! Inte lika enkelt i wordpress…

Vi såg en gullig liten fralla uppe på Vanadishöjden (tror jag stället heter..?). Eller jag såg, snarare. Det är nånting med hundar, ibland djur generellt, men framförallt små riktigt gulliga hundar. Det är primitivt tror jag. Den här franska bulldogen (8 mån) var extremt pigg och all over the place, typisk sån hund som jag skulle tröttna på efter 5 min, men som sagt, söt. Energin gjorde det svårt att ta bild, han ville hoppa upp och äta upp telefonen hela tiden. Måse ta med mina misslyckade försök ändå.

Annat observerat på promenaden:

Stefanskyrkan. Udda arkitektur. Syns inte riktigt här, men som en blandning av Harry Potter och schweizisk alpslott. Jag har aldrig sett/observerat denna kyrka förut. Det är konstigt, men så vanligt och kanske naturligt egentligen, hur många platser man inte känner till i sin hemstad.

Å andra sidan finns det ju också ställen man känner extremt väl till, men som aldrig känns trista och vardag. Stadsbiblioteket till exempel (när jag skriver man här så menar jag naturligtvis jag, det är en strikt subjektiv blogg detta). Byggnaden, platsen, funktionen, hur det ser ut inuti, allt är ihopbakat till en nostalgisk och hemtam kanelbulle för min del. Trots alla försenade biblioteksböcker genom åren och X antal hemtentor skrivna där…