Min hitintills icke-existenta baknerv har vaknat till liv de här senaste dagarna. Efter gårdagens sockerchock ville jag förutom att göra ett nytt pajförsök, även baka ”på riktigt”. Stärkt av Amelias baksspecial (vi fick den till jobbet…), Kungsörnen-sponsrad givetvis, gav jag mig i kast med ett ”enkelt” bikarbonatsbröd. Ingen jäsning, ingen väntan, bara röra ihop och in i ugnen…

Visst… Bara det att efter 90 minuter i 175° hade brödet fortfarande konsistensen av en SUPERdegig tegelsten. Inte hjälpte det att skiva upp deghelvetet för att försöka torka ut bitarna individuellt heller. Deg, deg, deg, fail, fail, fail. Så där försvann 1/3 av snordyra ekologiska torkade fikon ut i tomma intet…

Då gick det bättre med helgens andra paj. Undvek raffinerat socker och satsade på honungssötad äppelpaj istället. Utgick från Tastelines ”GI-vänliga” recept (jag vet, men jag döpte inte receptet), med lite inspiration från det supersöta tillvägagångssättet. Ugn 200°, ca 20-25 min:

• 5 äpplen
• 60 gr smör
• 2 msk honung
• 1 dl dinkelmjöl
• 1 dl dinkelflingor
• 1 dl linfrön
• kanel
• kardemumma
• ingefära (malen)
• pumpakärnor

Skala och klyfta äpplena. Stek äppelskivor, kanel, kardemumma och ingefära i lite smör, tillsätt 1 msk honung. Rör tills honungen smält och blandat sig med alla skivor. Det får gärna fräsa lite.

Smält smöret (ca 60 gr) i kastrull. Blanda i dinkelmjöl, dinkelflingor, linfrön och 1 msk honung. Lägg äppelskivorna i en pajform. Smula över äpplena, strössla lite pumpafrön på pajen. In i ugnen, 200°, ca 20-25 min, tills pajen har fått fin färg.

Och, i går gjorde jag prickigt äppelmos!

• massor av äpplen, skurna i små bitar
• 1 st vaniljstång
• 2 st kanelstänger
• en handfull frusna lingon

Kokade äpplen, vaniljstång och kanel tills äpplena blivit till mos (tog lååång tid… hjälp till med träslev). Mot slutet slängde jag in lite lingon och lät dem koka med 3-5 minuter. Fint, men dock inte så hållbart eftersom det inte innehåller varken socker eller konserveringsmedel. Portionerade ut det i plastpåsar som ligger och väntar i frysen. Moset är inte så rött som på bilden. Är helt obsessed med min nyaste app-favorit ShakeItPhoto (som jag iofs laddade hem för ett bra tag sen, men upptäckte inte förens helt nyligen), så det är dem enda bilderna jag vill ha just nu.