Filmfestivalen, WTF!? William Vincent av Jay Anania är nog den sämsta film jag kan dra mig till minnes att jag någonsin sett. Utfärdar en spoiler alert vid vidare läsning, inte för att jag tror att någon mer riskerar att se denna film i Sverige, tack gode gud. Gårdagens filmfestivalvisning var den sista (av tre utsålda!?) och William Vincent kommer ALDRIG att gå upp på svenska biografer.

”Med självsäker regi och ambitiöst symbolspråk kommer här årets vackraste Manhattanskildring.” skrev festivalen om denna film. James Franco och årets vackraste Manhattanskildring, det kan ju inte bli fel tänkte jag…

Borde ha förstått att ”ambitiöst symbolspråk” är en omskrivning för pretentiöst, långtråkigt dravel. Jag har aldrig velat att en films huvudperson ska dö så mycket som jag ville att William Vincent skulle dö. Just shoot the motherfucker and end my misery. Filmen var så långtråkig, poänglös och fylld av hjärndöd dialog att inte nog med att klockorna stannade, folk lämnade salongen i drivor (ok, en dramaturgisk överdrift, men det var många) och började fippla med deras iPhones. Och det här är filmfestivalenbesökare, som man får anta har ett intresse för film som ligger snäppet över medel, kan hantera ”ett ambitiöst symbolspråk” och som själva valt just denna film ur ett program med hundratals andra filmer.

Efter ca 45 minuter var jag mer än redo att resa mig upp och gå, något jag heller ALDRIG har gjort, eller ens funderat på att göra under en filmvisning. Och då har jag ändå lidit mig igenom Oliver Stones 3-timmarsepos Alexander. Också riktigt dålig, men där händer det i alla fall någonting som distraherar hjärnan. Handlingen i kombination med den kassa dialogen i William Vincent fick mig att längta efter såna trivialiteter som att huvudpersonerna skulle öppna en dörr, allt för att föra in något annorlunda element i de tuggummisega scenerna och bryta upp den döda ljudbilden.

Nu blev det inte så att vi gick ändå. Så har fortfarande aldrig lämnat en filmvisning i förtid, men det var ett ofrivilligt val från min sida kan jag lova. Fotot var väl det enda som inte sög.