Kategoriarkiv: sthlm

Musikminnen

Inspirerad av random blogg jag snubblat över genom twitter började jag leta musikminnen. Minnen som hör ihop med musik. Musik som hör ihop med minnen. Specifika händelser och mer generella stämningar under en viss period.

– Michael Jackson som Captain EO i 3D. Med familjen på Disneyland i USA, sent 80-tal? Magi på så många nivåer.

– mitt alldeles egna, första (och tragiskt? nog enda) blandband. Hjärta och smärta i åttaårsåldern. Inga låttitlar eller artister var nedskrivna, så tog flera år innan jag visste vem Belinda Carlisle var, eller vad låten hette :).

Angola, sol och bad varje helg. Disney och barndom gick hand i hand. En het önskan om att helt plötsligt bli begåvad med fiskstjärt…

hjärta och smärta i tidiga tonåren. Objektet för min obesvarade kärlek dansandes med min bästis…

– skolårens definitiva slut, extrem lycka och sorg i vartannat andetag. Hej då till skola, hem och inom kort tonåren.

– USA. Saknar Stockholms kaféer, liv och själ. Tar helt plötsligt tre år tillbaka mognadsmässigt i omgivningens ögon.

sommarnatt på Stockholms gator, intensiv flyktig bekantskap. Tårfyllt och lättat avsked.

– Delar lägenhet med brorsan på Söder. En väckningslåt.

– En ny människa som kliver in i ens liv, med musik och kärlek.

Karaoke i fenomenets absoluta högborg: Tokyo! Påhejad av kärlek, vänliga ansikten och flatbarens butchiga stammisar.

Uppbrott och brustna hjärtan.

– Bussresa från Dubrovnik till Split. Fyra timmar av hjärtskärande vyer. Ensam, men tillsammans.

– Dansgolv i London-källare. Pärla bland svinlåtar. Så stolt över att vara svensk.

Annons

Restaurang Bauer – en bautabesvikelse

Redan 3 minuter in på Bauerbesöket anade jag att det inte skulle kvalificera sig in på nån top 10, eller ens top 50-lista. Vilket var en riktig besvikelse eftersom jag hade valt restaurangen tack vare den ganska fördelaktiga Krogkomissionrecensionen i DN På stan (visserligen från 2008…). Det var fredagen innan min födelsedag, och jag och Christian gick ut för att påbörja firande av lilla mig med vad vi trodde skulle vara en soft spansk/skandinavisk matupplevelse.

Sammanfattning av katastrofen:

  • trist välkomnande, tog ett bra tag innan någon ens uppmärksammade oss med ett enkelt ”Hej”.
  • så hög musik från bardelen (som vi hamnade närmast) att vartannat ord av konversationen var ”Va?!”
  • menyn var inte längre spansk/skandinavisk, utan själlöst sushi/asiatisk/grillat kött/hamburgertallrik-mixad…
  • min vanligtvis absoluta favoritförrätt, fläskdumplings, var totalt oätlig. För fläskköttet i de små knytena var rått. Påtalade fadäsen, fick kökets nya försök, tog en tugga: rått kött igen! Tog det säkra före det osäkra och beställde en ny förrätt…
  • Grillade tonfisken till huvudrätten var överröst av kylskåpskall mango, vilket resulterade i kall och lite träig fisk. Trist.
  • Christians grillade entrecote var ok, inget speciellt, men den bakade tomaten till var kall…
  • Inget som helst avdrag på notan för de inledande misstagen, vi blev inte bjudna på efterrätten, varsitt glas champagne, vin, kaffe eller vad som helst.

Alla kan göra fel, men det är hur du hanterar dina misstag som är det viktiga. Bauer hade ingenting mer att komma med en ett hastigt uttryckt ”Vibertusengångeromursäkt”… Men vad kan man förvänta sig av ett ställe som stavar ”chocklad” med ck , och felrättar det enda rättstavade ordet med med röd bläckpenna?

När miljötänk känns som en påklistrad etikett

Ibland känns miljötänket som en påklistrad etikett, påkommet i sista minuten. Hade varit bättre utan liksom.

Som Hard Rock Cafés papperspåsar till fajitasen, med texten ”Save the planet” på. Skippa påsen idioter!

En restaurang jag endast besöker när Barcelona spelar för övrigt. Vill beskriva det som extremt överskattat, men det funkar inte, för vem har höga tankar om Hard Rock?

Men, men, fyra mål av Messi och omgivningen försvinner i ett rusigt måltöcken (överdriver mitt fotbollsintresse en aning, jag är uttråkad).

Inspirerad! Maison et Objet

Jag är mer ofta än inte lagd åt det skeptiska, återhållsamma hållet. Så för mig att skriva ”Inspirerad!” som rubrik i ett blogginlägg är ganska ovanligt. Men det blev jag av Samtal om: Maison et Objet. Bildförevisningen från den stora design- och inredningsmässan i Paris med tillhörande personliga, intressanta och jordnära iakttagelser var ett samarbete mellan Sköna Hem och Quattroporte. Inte alls den ytliga, men ack så populära ”trendanalysen” (skeptiker, jag sa ju det) jag förväntade mig.

Nedan tidbits är mina favoriter.

Paris – ‘Beskowskt växande’: svampar, parasiter, organiskt, sagolikt

Cire Trudon, dofterna/historierna Ernesto & Balmoral. Förpackningen (bild, text, samspelet) mer än just doften (!! jag har ett sånt ljus! visserligen utbrunnet. Deras hemsida suger, kolla min bloggpost istället).

Tecknat, handgjort (min absoluta favorittrend, som aldrig aldrig aldrig kommer att bli otrendig i min värld)

Djur!! – Jaime Hayons undulater och  upp/omstoppade troféhuvuden från Frédérique Morrel

Tantvuxet – tillåtet att vara vuxen i Paris! Paula Navones pixliga/broderade porslinsrosor, med färgtrycksfläckar kvarlämnade (I like:ar…)

.

What’s up with Petra Mede?

I maj 2009 (länge sen) bloggade jag om Passion for Business-numret med Petra Mede på framsidan. Ända sedan dess är det den i snitt mest besökta bloggposten på sidan, och dessutom ligger ”Petra Mede”, samt ”Petra Mede sexig” alltid på top fem-listan över sökord som används för att hitta min blogg… Fascinerande. Vem/vilka är det som är så intresserade av denna ”sexiga Petra Mede”? Har jag missat nåt? Jag pratar nu inte alls om hennes talanger som komiker, utan just ”sexiga Petra Mede”.

Ja, en snabbkoll på Google (ovan sökord) visar att jag nog har missat nåt. Petra Mede är en sexsymbol. En smart och rolig sån. Men min lilla oansenliga webblogg ligger inte ens med på de fem första sidorna, så hur nån hittar till mig med de orden är för mig obegripligt… Förlåt om jag med detta inlägg sprider onödiga stämplingar av kvinnor som sexobjekt! Det är en högst personlig, trendanalytisk fundering.

Escargots och moules marinières på Paname

Favvis-kvarterskrogen. Hagagatan 5. Dyk in efter jobbet och ta en matbit vid bardisken. Roligare än att sitta i den iofs mysiga men lite stelare restaurangdelen. Väldigt franskt, antagligen mer så än i Frankrike. Passa på att träna franskakunskaperna, det blandas friskt mellan språken från personalens sida :). (tränar mig på att inte smiley:a allt som uppenbart inte är av nobelprisklass i seriositet…)

Melodifestivalen goes Gaga

Nanne Grönvall, Charlotte Perelli och Sonja Alldén Lady Gaga-style
Nanne Grönwall, Charlotte Perelli och Sonja Aldén Lady Gaga-style

Tittade på ca 10 minuter av Melodifestival-deltävlingen i Ö-vik igår. Det räckte för att konstatera att Lady Gaga anno 2008-2009 haft ett avsevärt inflytande på stylister och kostymörer. Linda Pritchard känns mer år Britney Spears-hållet iofs.

Baddräkts-modet på scen känns uttjatat. Chocka oss med lite påklätt!

Jenny Silver - i guldig Gaga-outfit
Linda Pritchard - mindre Gaga, mer Brittan