Idag var det 110 år sedan jazzpianisten och storbandsledaren William James ”Count” Basie föddes, 21 augusti 1904. Han spelade och uppträdde tillsammans med bland andra storheter som Duke Ellington, Ella Fitzgerald och Billie Holiday.
Att lyssna på Count Basie spela ”All of me” är som att promenera på New Yorks gator i ett stilla sommarregn, med ett leende på läpparna, och känslan av att vara med i en Woody Allen-film. Innan allt går fel.
Happy birthday Sara. Grattis till mig, på 30-årsdagen. The big 3 0.
Fast just nu är jag i och för sig i Etiopien, och här är det år 2005, inte 2013. Den 11 miyazya 2005, enligt den etiopiska kalendern. Så vi kan säga att jag fyller 22 istället.
Utomlands eller ej, den svenska 30-årskrisen verkar vara lika oundviklig som Melodifestivalen. Min hjärna är en Friends arena invaderad av högljudda, distanslösa och tjatiga tankar som alla tävlar om uppmärksamhet. Det hjälpte uppenbarligen inte att försöka ta ut 30-årskrisen i förskott för ett år sen. Men, jag hoppas, och tror, att den precis som årets musiktävling snart är ett minne blott.
Och jag har en fantastisk tur som får krisa i ett varmt Addis Abeba, hemma hos världens bästa föräldrar, med hundsällskap i soffan och fågelungar i trädgården.
Update: vad är en liten 30-årskris när ens Facebook-vägg är full av love från underbara människor? En droppe vinäger i ett hav av hallonsaft.
Jag och Sara börjar dagen med en snabbis ute på stan. Vi kollar in Santeurs d’Ailleurs på Avenue Louise som säljer parfymer, exklusiva doftljus och allt möjligt i doftväg. Funderade på att unna mig ett fancy ljus (man kan välja mellan dofterna ‘wooden floors of Versailles’, ‘African mint tea’, ‘intense catholic incense’ etcetera) för €50, jag som inte ens är speciellt tänd på sånt.
Lördagen var annars vigd åt att fira Sandras födelsedag, och första anhalten var hemma hos hennes föräldrar i byn Enghien (Edingen på flamländska), söder om Bryssel. Sandras föräldrar kommer ursprungligen från Spanien, och det var mycket, mycket god mat som bullades upp för denna ‘lätta’ lunch :) ! Efter lunch blev det en lång promenad för några av oss, i områdets otroligt vackra slottspark.
Tillbaka inne i Bryssel intogs födelsedagsmiddagen på En face de Parachute (‘Mitt emot Parachute/fallskärm’, restaurangen ligger nämligen mitt emot en klädaffär som heter Parachute). Det är litet, plats för typ tjugo, och extremt trevlig familjär stämning. Servitören var riktigt service minded och kände sig obliged att förklara de exotiska företeelserna focaccia, wasabi och brie för sällskapet :D. Maten var super, that kind of goes without saying. Hipp hipp hurra för Sandra, och Gunilla som fick en inte så liten födelsedagspresent i förtid av familjen!
Slut på dag två!
Grattis Sara, här är din rabarberpaj! :) Du får föreställa dig hur den smakar där borta i Dubai. Hemmagjord vaniljkräm (som jag trodde aldrig skulle tjockna) och frasig filodeg. Inte lika snygg som förlagan kanske, men god.
Pussar och kramar!
Hurra hurra hurra hurra för mig idag! :)
Jag fick en stegräknare i födelsedagspresent, så nu kan jag äntligen få se lite siffror på vovvepromenaderna etc :). Promenad hemifrån till slussen, och från Sollentuna station till mamma har gett +4000 steg redan! Tack C!
Drink på Och himlen därtill i Skrapan, otrolig utsikt. Om du vill återuppliva kärleken till ditt Stockholm, gå dit och s
pana ut över underbara Söder. Ganska lugnt, kanske påsklovseffekten?
Sedan blev det prommis till Marie Laveau på Hornsgatan, vilket nog var bra med tanke på mängden mat som slank ned där. Jättegott, men det tog extremt lång tid! Inte speciellt mycket folk, så inga uppenbara ursäkter fanns för segheten. MEN igen, väldigt god mat, och lagom stor meny som man kunde 
kombinera efter tycke o smak. För mig blev det grillad havsaborre med bakad sötpotatis, plus vitlökssmör. Inte varit så här mätt sen lammfärslasagn i söndags. Väldigt prisvärt.
Grattis igen till Rasmus, och tack så mycket till Kjell för den goda middagen!
sthlm love 