Nu kanske det låter som att jag har sprungit ASICS Stockholm Marathon (eller något annat marathon för den delen) en gång redan, och ska försöka igen. Tyvärr… I min ständiga självförbättringsiver så anmälde jag mig  förra våren till årets lopp, betalade avgiften, och joinade till och med Team Stockholm Marathon för att få träningsändan ur vagnen.  Men, lördag 31 maj kom och gick utan att jag sprang ett endaste steg, förutom möjligtvis till bussen.

Jag har dessvärre inget bättre att skylla på än tråkig vardagsstress och dålig planering. Att plugga 100% och jobba 50% tog lite mer på krafterna än beräknat. 

Nu är jag anmäld igen, och andra försöket blir att faktiskt fullfölja träningen, sätta på sig startnumret lördagen 30 maj 2015, och ta de första stegen tillsammans med över 16 000 andra taggade löpare! Vad som händer sen är inte så viktigt. Tack till min gamla klasskompis Ebba som fungerade som draghjälp inför anmälan :).

Det närmaste jag har kommit löpning och lopp på senare tid är det sjukt roliga, och extremt tränings-o-seriösa Color me rad på Solvalla i juni. Så kul, men jag, J och C satsade på att få så mycket färg på oss som möjligt, snarare än att springa. Bra för motivationen, jag blev väldigt sugen på att börja träna igen. Vilket jag snart ska, två månader senare :D.

Önska mig gärna lycka till, lilla odisciplinerade jag behöver uppenbarligen all pepp jag kan få!