Nu har jag varit en Nice-bo i två veckor. Känns som en evighet och samtidigt som ingen tid alls. Franskan har väl inte hunnit förbättras nämnvärt än så länge, will keep you posted on that… Planen är att vara här till slutet av maj, så lite tid kvar att öva.

Jag bor i en mysig etta på Avenue des Orangers (‘Apelsinträdsgatan’, fint va?), cirka fem kvarter från Promenade des Anglais och 15-20 min promenad från Vieux Nice, gamla stan. Har balkong, halleluja! Med en flisa havsutsikt långt borta mellan huskropparna.

Spana in min allra första hemmaklippta, ljudsatta videosnutt från lägenheten för att se hur liten flisan är. Och hur jag bor, alldeles ensam, för första gången någonsin i mitt tjugosju-åriga liv. Personligen är jag speciellt fascinerad av varmvattenberedaren som hänger ovanför diskhon, med en gaslåga som tänds och släcks när man skruvar på varmvattenkranen. Kallt eller skållhett om vartannat alltså. Det blir nåt glitch med ljudet när jag exporterar filmen, orkar inte prova igen för tionde gången. Så stå ut med att höra mig mumla något ohörbart framemot balkongscenen.

Teckningen i köket är från min gudson Aleck, och fick precis som valpkudden följa med från Stockholm. Resten av prylarna är  ‘Jipys’, konstnärsstudenten som bor här i vanlig fall. Nu när jag rensat bort det värsta av dockhuvuden och andra leksaksmemorabilia gillar jag hans personliga touch.

Har snott La Valse d’Amélie, ledmotivet från Le fabuleux destin d’Amélie Poulin, som the theme song till mitt eget äventyr.

p.s. Glad alla hjärtans dag förresten, eller  ‘happy Singles Awareness Day‘, so cleverly called on someone else’s blog… Un hommage à Saint-Valentine: worst.date.ever story

p.s. 2 Jag saknar alla hemma i Stockholm, resten av världen och familjen i Etiopien mer än väntat. Pussar och kramar all around!! Glöm mig inte…