Kategoriarkiv: helg

helg

I väntan på Mad Men

Sista avsnittet av Mad Men säsong 3 sändes i november förra året och nästa säsong drar inte igång förrän i augusti… I väntan på höstens cocktailindränkta, cigarettröksbeslöjade stil- och dysfunktionalitetsinjektion har jag lekt runt lite på AMCs Mad Men-sidor. Bland annat Mad Men:at mig själv, två versioner till och med, en office och en party ;). Oops, man ser visst att jag är en liten Joan Holloway (Harris) copy cat när det kommer till kontors-outfiten. Kanske därför hon ger mig onda ögat…

Det finns mycket där på AMC, 1960-talets cocktails bl a. Jag har alltid velat gilla Old Fashioned, men den smaker liksom lite för mycket bourbon för att det ska vara möjligt.

Förutom den tidsenligt unkna kvinnosynen är ju Mad Men också känt för kläderna, stilen och modemedvetenheten (dåtidens alltså), ihopsatt av kostymdesignern Janie Bryant. Man blir onekligen imponerad av alla dessa välkoordinerade jumperset, stiliga kostymer, blanka bikupor till frisyrer och perfekt målade naglar. När det kommer till just naglarna är Betty Draper den ultimata förebilden. Suck…

Säsong 3 slutade med buller och brak, nystart för alla, pleasure and business wise. Ser fram emot fortsättningen.

Just det, höll på att glömma, man kan till och med hitta alla på Madison Avenue och husfruarna i förorten på Twitter :).

Egen skaldjursfond!

Gammalt inlägg jag hittade skräpandes i drafts-foldern. Skaldjursfonden ligger numer i frysen, och hela frysen luktar skaldjur… Mindre roligt. Men den ser fin ut på bilden.

**********************************************************************

2 jan 2010: För första gången i mitt liv ska jag koka egen skaldjursfond. Verkar inte så hiskeligt svårt i och för sig, så får väl skylla på lathet att jag inte gjort det förs nu. Var Typ Christians idé, fast jag tänkte på det också :). Har blivit mycket skaldjur den här jul- och nyårshelgen, känns bra att göra något av resterna.

Måndag – lyxljus på Santeurs d’Ailleurs

Måndag och hemgång… Eller hemåk, hemflyg, hemresa snarare. Men hemgång känns passande, lagom melankolisk klang och vibbar av att festen är slut.

Fast! Vi hade ju faktiskt större delen av dagen till förfogande i Bryssel, och Sara och jag inledde med frukost på ett kafé på Avenue Lousie. Sedan styrde vi tillsammans med Axel stegen vidare mot doftpalatset Santeurs d’Ailleurs (som jag nämnde i lördags). Det blev ett lyxigt doftljus från Cire Trudon (doften Manon, ”this delicious scent of fresh cupboards and of swilled down tile floors, recall the washing days of George Sand heroes and the Parisian laundry maids”), i en åtminstone till synes exklusiv förpackning.

Färden fortsatte till den urgulliga och extremt prisvärda butiken Dille & Kamille, där man kan få tag på allsköns köks- och hemprylar. Förra gången jag var i Bryssel (med i stort sett identiskt resesällskap :) handlade jag på mig ett par stycken supersöta små mjölk-/saftflaskor, och jag körde en repris på det den här gången. Gunilla, din lilla mini-flaska ligger i förhoppningsvis säkert förvar i min resväska i skrivande stund!

Skjuts av Axel igen, denna gången till flygplatsen. Tack tack tack! På Brussels International Airport har de för övrigt en (1) smart car-parkering :D.

Söndag – Musée Magritte

Dimanche sans voiture – bilfritt var vad som gällde inne i Bryssel denna söndag den 20 september. En eller ett par gånger om året händer det, så det kändes inte helt obetydligt att få uppleva. På gatorna såg man istället hur mycket cyklar som helst! Som om ett magiskt regn hade förvandlat alla Bryssels bilar till tvåhjulingar över natten.

Vi promenerade förbi fantastiskt folkfyllda Place du Sablon till museikullen för att ta en titt på det nya Musée Magritte, Magritte-museet. Det var bra, intressant, och väldigt effektivt planerat. Utan att nån nämnvärd stress hann vi med de tre modesta våningarna på nån timme. Kanske lite färre verk än vad jag hade väntat mig. En irriterande detalj var att man inte fick fota alls inne bland tavlorna. Ovetandes om detta tryckte jag av ett par rutor med den futtiga iPhonen, och var tre sekunder senare tvungen att radera dessa under en museivakts stränga bevakning… Snålt tycker jag, konst borde åtminstone få tas hem genom kameran/mobilen!

Efter en öl på takserveringen till det intilligande Musées royaux des Beaus-Arts och ännu en på Place du Sablon väntade middag hemma hos Axel och Sandra. I utbyte mot att jag lovade nämna Axels nyss ditfraktade svart/vita lilla tv från -79 eller liknande fick jag låna Axels dator för att slänga upp fredagens blogginlägg :). Så, här kommer din tv livs olevande på Sara Bloggar:

Lördag – födelsedagsfirande och mat, mat, mat

Jag och Sara börjar dagen med en snabbis ute på stan. Vi kollar in Santeurs d’Ailleurs på Avenue Louise som säljer parfymer, exklusiva doftljus och allt möjligt i doftväg. Funderade på att unna mig ett fancy ljus (man kan välja mellan dofterna ‘wooden floors of Versailles’, ‘African mint tea’, ‘intense catholic incense’ etcetera) för €50, jag som inte ens är speciellt tänd på sånt.

Lördagen var annars vigd åt att fira Sandras födelsedag, och första anhalten var hemma hos hennes föräldrar i byn Enghien (Edingen på flamländska), söder om Bryssel. Sandras föräldrar kommer ursprungligen från Spanien, och det var mycket, mycket god mat som bullades upp för denna ‘lätta’ lunch :) ! Efter lunch blev det en lång promenad för några av oss, i områdets otroligt vackra slottspark.

Tillbaka inne i Bryssel intogs födelsedagsmiddagen på En face de Parachute (‘Mitt emot Parachute/fallskärm’, restaurangen ligger nämligen mitt emot en klädaffär som heter Parachute). Det är litet, plats för typ tjugo, och extremt trevlig familjär stämning. Servitören var riktigt service minded och kände sig obliged att förklara de exotiska företeelserna focaccia, wasabi och brie för sällskapet :D. Maten var super, that kind of goes without saying. Hipp hipp hurra för Sandra, och Gunilla som fick en inte så liten födelsedagspresent i förtid av familjen!

Slut på dag två!

Fredag – skaldjur på La Quincaillerie

Fredag i Bryssel. Landar kl 12 på flygplatsen, och blir hämtad av Axel, Sara, Sture och Gunilla. Vilken lyx!

Slås än en gång av hur grön stan faktiskt är när vi susar fram i Axel och Sandras pastellorangea lilla VW Polo. Enligt Axels brysselska körskollärare gäller det att ligga minst 30 km/h över minimihastigheten (70), at all times. Annars kommer lastbilarna och tar dig.

Dags för lunch! Axel och Sandra bor sen ett halvår i en (alldeles egen) 3:a i kommunen Uccle, fullt av liv och diverse handlare. Kött köper man hos slaktaren, bröd hos bagaren, grönsaker hos grönsakshandlaren etc etc. Sånt finns ju inte riktigt kvar i Stockholm längre, även om man så klart fortfarande kan köpa bröd i ett bageri. Men kvarterskänslan som det skapar i Bryssel är i Stockholm gone and probably lost forever…

Nog med sentimentaliteter. Innan kvällens äventyr drar igång installeras jag och Sara hos Axels faster Karin, på rue Africaine. Karin jobbar i Bryssel, och bor i ett alldeles, alldeles underbart :) ‘maison de maitre’, ett town house. Tyvärr har jag ingen bättre beskrivning på svenska, enlighten me gärna om ni kan. I alla fall, huset/lägenheten är som sagt lovely, Karin (och på helgerna hennes man Gary) bor på tre av husets fyra våningar, högt i tak som bara den och uteterass. Mina inredningstokiga kollegor på Bemz skulle ha en field day! :)

Hela gänget möts senare upp hos Karin för att dra vidare till La Quincaillerie (‘järnhandeln’) och middag. Superhärlig restaurang på tre små intrikata våningar med gamla järn- och trätrappor emellan. Mycket av den gamla inredningen från när stället huserade en järnhandel finns kvar, bland annat mängder av trälådor på väggarna vid entrén. Där det en gång i tiden stod gubbar (och kanske gummor?) och sorterade muttrar och skruvar tronar nu mängder av ostron. Vi smaskade skaldjursplatå (förutom höggravida Sandra) och jag avslutade med en riktigt god crème brulée!

The end på dag ett.