Kategoriarkiv: världen

Vivez la langue – Live the Language

Fantastisk video från EFs kampanj Live the Language. Jag vill, jag vill, jag vill till Paris! Och jag är ändå på min egen språkresa :). Sjukt snygg, inspirerande och gjord för att spridas utan att vare sig sändare eller mottagare känner sig som en smutsig reklamhora (pardon my french…). Själv hittade jag den genom Black*Eiffel.

Vågar inte titta på dem andra filmerna (från Barcelona, London och Beijing) av rädsla för att drabbas av akut resfeber.

Regi: Gustav Johansson | Form: Niklas Johansson | Typografi: Albin Holmqvist (♥ älskar den!)| Musik: Magnus Lidehäll

Annons

Ond bråd död och litet hårt bröd

Den svenska exporten till Frankrike: deckare, knäckebröd och skorpor. Glad att vi har expanderat en aning från konceptet ‘blonda vackra flicka’. Fick än en gång höra att ”nej, du kan ju inte komma från Sverige, du är inte blond” igår. Spelar ingen roll om man pratar med amerikaner i Uganda eller fransmän i Frankrike, svensk = blond.

Knäckebröd är för övrigt det enda icke-vita brödet det går att få tag på här. Bara baguetter, fluffiga rostisbröd och croissanter så långt ögat kan se.

And on a completely different note så har jag signat upp på WordPress.coms utmaning Post A Week. Bevisligen är jag inte världsbäst på att hålla ångan uppe på den här bloggen, men det kanske går med lite hjälp.

Nice – Bienvenue chez moi!

Nu har jag varit en Nice-bo i två veckor. Känns som en evighet och samtidigt som ingen tid alls. Franskan har väl inte hunnit förbättras nämnvärt än så länge, will keep you posted on that… Planen är att vara här till slutet av maj, så lite tid kvar att öva.

Jag bor i en mysig etta på Avenue des Orangers (‘Apelsinträdsgatan’, fint va?), cirka fem kvarter från Promenade des Anglais och 15-20 min promenad från Vieux Nice, gamla stan. Har balkong, halleluja! Med en flisa havsutsikt långt borta mellan huskropparna.

Spana in min allra första hemmaklippta, ljudsatta videosnutt från lägenheten för att se hur liten flisan är. Och hur jag bor, alldeles ensam, för första gången någonsin i mitt tjugosju-åriga liv. Personligen är jag speciellt fascinerad av varmvattenberedaren som hänger ovanför diskhon, med en gaslåga som tänds och släcks när man skruvar på varmvattenkranen. Kallt eller skållhett om vartannat alltså. Det blir nåt glitch med ljudet när jag exporterar filmen, orkar inte prova igen för tionde gången. Så stå ut med att höra mig mumla något ohörbart framemot balkongscenen.

Teckningen i köket är från min gudson Aleck, och fick precis som valpkudden följa med från Stockholm. Resten av prylarna är  ‘Jipys’, konstnärsstudenten som bor här i vanlig fall. Nu när jag rensat bort det värsta av dockhuvuden och andra leksaksmemorabilia gillar jag hans personliga touch.

Har snott La Valse d’Amélie, ledmotivet från Le fabuleux destin d’Amélie Poulin, som the theme song till mitt eget äventyr.

p.s. Glad alla hjärtans dag förresten, eller  ‘happy Singles Awareness Day‘, so cleverly called on someone else’s blog… Un hommage à Saint-Valentine: worst.date.ever story

p.s. 2 Jag saknar alla hemma i Stockholm, resten av världen och familjen i Etiopien mer än väntat. Pussar och kramar all around!! Glöm mig inte…

Au revoir Paris, Bonjour Stockholm

Lärt mig om Paris och parisare 1: de är inte några överdrivet chevalereska själar direkt, sitt belevade språk till trots. Jag var tvungen att trilla pladask och vricka foten innan nån erbjöd bärhjälp med den tunga och otympliga 23tums iMac:en jag hade i famnen.

2: jag är inte längre en mademoiselle, utan har blivit uppgraderad(?) till madame. It kinda hurts… Obviously var det ingen som märkte att jag resan till ära inhandlat ett Chanel Rouge Coco-läppstift i just färgen Mademoiselle (05). Hmph…

3. Det finns en kinesisk-fransk taxichaffis i stan som anser att Sarkozy är en kokainsnortande homosexuell jude (ev. även en saloppe, men det var nog Carla Bruni han menade), och att det är därför Frankrike håller på att gå åt helvete. ”Inte för att jag är rasist” kände han sig ändå tvungen att lägga till.

4. Parisare tycker att mina tappra försök att prata sofföverdrag och Ikea-möbler på franska är roande.

Trots den vrickade foten och degradering till madame, och trots att jag till 95% av tiden var instängd i en stor och högst oparisisk mässhall (Créations et Savoir-Faire, c’était un jobbresa ons-sön), så var det underbart att vara i Paris. Det räckte liksom att bara sitta på bussen och se självaste PARIS glida förbi utanför fönstret, live. Mer bilder och lessons learned följer.

Kär i  en gryningspyroman

Jag är kär i Daniel Adams-Rays hela nya album Svart, vitt och allt däremellan, men framförallt i Gryningspyromanen. Kärlek vid första ljudvågen. Tack brorsan för tipset. När jag googlade underbarnet (andar halvan av vilande? Snook) upptäckte jag att vi bodde i Nairobi, Kenya samtidigt. De måste ha lämnat nåt år efter att vi kom, men jag har tyvärr inget minne av en ung Daniel. Synd, hade skrutit som fan om att jag kände denna underbara musikbegåvning om så var fallet…

Någon som vill lära sig lite swahili?

The Cove på SVT Dox

The Cove – en av de absolut läskigaste filmupplevelserna på förra årets filmfestival går nu att se på SVTplay – Dox. Med den f.d. Flipper-tränaren Ric O’Barry i spetsen försöker ett gäng dokumentärfilmare att fånga den årliga delfinslakten i japanska Taiji på film. Lättare sagt än gjort. Fiskarna och stadens myndigheter är inte så förtjusta i tanken på att deras ”tradition” blir till djurrätts-blockbuster.Slakt och blodbad i all ära, men en av de värsta avslöjandena i filmen är hur det kvicksilverförgiftade delfinköttet paketeras om till ”valkött”, och serveras i stadens skolor. Mer eller mindre alla barn i Taiji utsattes för systematisk kvicksilverförgiftning…

”Dålig” i magen?

Påminner mig om menyn på restaurangen Face2 i Kampala. De var också väldigt förtjusta i citationstecken på udda ställen. Come to think of it, det finns nog inga o-udda ställen i en restaurangmeny för citattecken. Och Mattias Åkerberg, jag råkar faktiskt gilla citationstecken bättre än citattecken. Från the ”blog” of ”unnecessary” quotation marks via Please copy me.

Fraser & Parsley – bespoke stationery

Försökte komma på en bra översättning till svenskan för ”bespoke stationery”… nej, det gick liksom inte. Handgjort, skräddarsytt, anpassat, personligt. Inget passar in helt klockrent. Typ ”personligt skrivmaterial”. Låter inte riktigt lika förfinat och belevat som engelskans version.

Poängen är att du från Fraser & Parsley kan beställa korrespondenskort, tackkort, presentetiketter och annat härligt old fashioned med ett personligt meddelande eller din adress på. Jag gillar verkligen deras stil, low-key, men något extra. Söt, men inte överdoserat kawaii.

Fraser & Parsley är baserade i London, och det går tyvärr inte att beställa till Sverige direkt från deras webbshop. MEN, Rachel Fraser och Josie Parsley är så tillmötesgående att det nog går bra om man mejlar in sin beställning härifrån kalla Norden.

Pretty, pretty, I like…

Musikminnen

Inspirerad av random blogg jag snubblat över genom twitter började jag leta musikminnen. Minnen som hör ihop med musik. Musik som hör ihop med minnen. Specifika händelser och mer generella stämningar under en viss period.

– Michael Jackson som Captain EO i 3D. Med familjen på Disneyland i USA, sent 80-tal? Magi på så många nivåer.

– mitt alldeles egna, första (och tragiskt? nog enda) blandband. Hjärta och smärta i åttaårsåldern. Inga låttitlar eller artister var nedskrivna, så tog flera år innan jag visste vem Belinda Carlisle var, eller vad låten hette :).

Angola, sol och bad varje helg. Disney och barndom gick hand i hand. En het önskan om att helt plötsligt bli begåvad med fiskstjärt…

hjärta och smärta i tidiga tonåren. Objektet för min obesvarade kärlek dansandes med min bästis…

– skolårens definitiva slut, extrem lycka och sorg i vartannat andetag. Hej då till skola, hem och inom kort tonåren.

– USA. Saknar Stockholms kaféer, liv och själ. Tar helt plötsligt tre år tillbaka mognadsmässigt i omgivningens ögon.

sommarnatt på Stockholms gator, intensiv flyktig bekantskap. Tårfyllt och lättat avsked.

– Delar lägenhet med brorsan på Söder. En väckningslåt.

– En ny människa som kliver in i ens liv, med musik och kärlek.

Karaoke i fenomenets absoluta högborg: Tokyo! Påhejad av kärlek, vänliga ansikten och flatbarens butchiga stammisar.

Uppbrott och brustna hjärtan.

– Bussresa från Dubrovnik till Split. Fyra timmar av hjärtskärande vyer. Ensam, men tillsammans.

– Dansgolv i London-källare. Pärla bland svinlåtar. Så stolt över att vara svensk.

Världen är sjuk – Wikileaks massakervideo

Såg klippet första gången när nyhetskanalerna rullade det efter publiceringen i början av april (DN beskrev det då väldigt bra, både fakta- och känslomässigt). Såg den igen nu, direkt på Wikileaks. Sjukt. Krig är sjukt. Den här videon och händelsen den dokumenterar visar vad krig gör med människor. Det är sorgligt att det behövs två Reutersanställdas (påstådda) död för att få grepp om hur fruktansvärt fel de amerikanska soldaterna (och hela amerikanska armén, i förlängning) agerade. Tror inte att det hade räckt med en anonym irakisk grupp om 12 pers för att få samma reaktioner. Fast det kanske inte är så konstigt ändå. Kameramannen och chauffören, med uppdrag för en av världens största nyhetsbyråer, blir en sån stark och lättbegriplig symbol för hela gruppens oskyldighet.

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

more about ”air attack on civilians and children”, posted with vodpod