Kategoriarkiv: resa

resa

L’art de flâner

Av en händelse (eller inte) följer jag många bloggar som har en outsider’s view of Paris. Favoriten är Lost in Cheeseland, och där hittade jag den här videon. Timelapse, what’s not to love… Det är drömskt, stilla och fullt av energi på en och samma gång.

Baudelaire har (enligt mina overifierade nätkällor) skrivit om sin flanör att han (så klart en man…) strävar efter ”to see the world, to be at the centre of the world, and yet to remain hidden from the world”. Ensam, men tillsammans, en av mina favoritaspekter av att resa.

Nu ska jag ut och flanera i mitt eget urbana paradis, Nice!

Annonser

Marché de la Libération

Efter förra veckans visite till Marché de la Libération, Nice stora frukt- och grönsaksmarknad på Avenue Malausséna lovade jag mig själv att hädanefter undvika supermarchéernas själlösa substitut. Finns det något bättre balsam för själen en riktigt bra grönsaksmarknad?

Från kl 07.00 till 13.00, tisdag till och med söndag kan man sälla sig till skarorna av hemmafruar, gamla gubbar, sura tanter och annat löst folk som gör veckans gröna inköp på marknaden. En tvärgata är vikt åt fisk & skaldjur, och i en liten saluhall på Rue Flaminus Raiberti hittar man du fromage (ost) och des boucheries (slaktare).

mer marknad och fler bilder »

Vivez la langue – Live the Language

Fantastisk video från EFs kampanj Live the Language. Jag vill, jag vill, jag vill till Paris! Och jag är ändå på min egen språkresa :). Sjukt snygg, inspirerande och gjord för att spridas utan att vare sig sändare eller mottagare känner sig som en smutsig reklamhora (pardon my french…). Själv hittade jag den genom Black*Eiffel.

Vågar inte titta på dem andra filmerna (från Barcelona, London och Beijing) av rädsla för att drabbas av akut resfeber.

Regi: Gustav Johansson | Form: Niklas Johansson | Typografi: Albin Holmqvist (♥ älskar den!)| Musik: Magnus Lidehäll

Ond bråd död och litet hårt bröd

Den svenska exporten till Frankrike: deckare, knäckebröd och skorpor. Glad att vi har expanderat en aning från konceptet ‘blonda vackra flicka’. Fick än en gång höra att ”nej, du kan ju inte komma från Sverige, du är inte blond” igår. Spelar ingen roll om man pratar med amerikaner i Uganda eller fransmän i Frankrike, svensk = blond.

Knäckebröd är för övrigt det enda icke-vita brödet det går att få tag på här. Bara baguetter, fluffiga rostisbröd och croissanter så långt ögat kan se.

And on a completely different note så har jag signat upp på WordPress.coms utmaning Post A Week. Bevisligen är jag inte världsbäst på att hålla ångan uppe på den här bloggen, men det kanske går med lite hjälp.

Au revoir Paris, Bonjour Stockholm

Lärt mig om Paris och parisare 1: de är inte några överdrivet chevalereska själar direkt, sitt belevade språk till trots. Jag var tvungen att trilla pladask och vricka foten innan nån erbjöd bärhjälp med den tunga och otympliga 23tums iMac:en jag hade i famnen.

2: jag är inte längre en mademoiselle, utan har blivit uppgraderad(?) till madame. It kinda hurts… Obviously var det ingen som märkte att jag resan till ära inhandlat ett Chanel Rouge Coco-läppstift i just färgen Mademoiselle (05). Hmph…

3. Det finns en kinesisk-fransk taxichaffis i stan som anser att Sarkozy är en kokainsnortande homosexuell jude (ev. även en saloppe, men det var nog Carla Bruni han menade), och att det är därför Frankrike håller på att gå åt helvete. ”Inte för att jag är rasist” kände han sig ändå tvungen att lägga till.

4. Parisare tycker att mina tappra försök att prata sofföverdrag och Ikea-möbler på franska är roande.

Trots den vrickade foten och degradering till madame, och trots att jag till 95% av tiden var instängd i en stor och högst oparisisk mässhall (Créations et Savoir-Faire, c’était un jobbresa ons-sön), så var det underbart att vara i Paris. Det räckte liksom att bara sitta på bussen och se självaste PARIS glida förbi utanför fönstret, live. Mer bilder och lessons learned följer.

Musikminnen

Inspirerad av random blogg jag snubblat över genom twitter började jag leta musikminnen. Minnen som hör ihop med musik. Musik som hör ihop med minnen. Specifika händelser och mer generella stämningar under en viss period.

– Michael Jackson som Captain EO i 3D. Med familjen på Disneyland i USA, sent 80-tal? Magi på så många nivåer.

– mitt alldeles egna, första (och tragiskt? nog enda) blandband. Hjärta och smärta i åttaårsåldern. Inga låttitlar eller artister var nedskrivna, så tog flera år innan jag visste vem Belinda Carlisle var, eller vad låten hette :).

Angola, sol och bad varje helg. Disney och barndom gick hand i hand. En het önskan om att helt plötsligt bli begåvad med fiskstjärt…

hjärta och smärta i tidiga tonåren. Objektet för min obesvarade kärlek dansandes med min bästis…

– skolårens definitiva slut, extrem lycka och sorg i vartannat andetag. Hej då till skola, hem och inom kort tonåren.

– USA. Saknar Stockholms kaféer, liv och själ. Tar helt plötsligt tre år tillbaka mognadsmässigt i omgivningens ögon.

sommarnatt på Stockholms gator, intensiv flyktig bekantskap. Tårfyllt och lättat avsked.

– Delar lägenhet med brorsan på Söder. En väckningslåt.

– En ny människa som kliver in i ens liv, med musik och kärlek.

Karaoke i fenomenets absoluta högborg: Tokyo! Påhejad av kärlek, vänliga ansikten och flatbarens butchiga stammisar.

Uppbrott och brustna hjärtan.

– Bussresa från Dubrovnik till Split. Fyra timmar av hjärtskärande vyer. Ensam, men tillsammans.

– Dansgolv i London-källare. Pärla bland svinlåtar. Så stolt över att vara svensk.

Ernest Hemingway

Ätit middag i Hvar stad. Fisk på menyn, så klart. Ensamhet och fisk (eller fiske snarare) får mig att tänka på Ernest Hemingway. Inte för att jag vet så jättemycket om honom, eller ens läst honom. En bok tror jag att jag har lyckats med iaf.

Men ändå, han poppar upp i hjärnan när jag sitter här i min ensamhet och äter rökt tonfisk (god, som ni ser).

Ps. Lokalt vin än så länge ingen höjdare på Hvar…

Framme!

I Split i alla fall. Första ölen. 21 grader. Folk överallt. Hotel Slavija ligger supercentralt, sitter på nån uteservering runt hörnet. Hittat wifi såklart :)

Äventyret börjar. Att semestra själv. ‘Ensam’ tror jag är det korrekta grammatiska ordet egentligen, men det låter… inte lika självständigt. Har en aning mer deprimerande klang, och så är det ju inte. Min ensamsemester är högst självvald.

I morgon it’s off to Hvar Island! Wish me luck :)

På väg

På väg till Kroatien. Split, sen Hvar. Själv. Eller ensam. Ensamsjälv. Laddat med fyra böcker och lika många bikinis :). Will keep you posted om jag dör av leda.

Vädret här hemma ser i alla fall skönt pissigt ut. Hej då regniga Sverige på ett litet tag!