Kategoriarkiv: resa

resa

Måndag – lyxljus på Santeurs d’Ailleurs

Måndag och hemgång… Eller hemåk, hemflyg, hemresa snarare. Men hemgång känns passande, lagom melankolisk klang och vibbar av att festen är slut.

Fast! Vi hade ju faktiskt större delen av dagen till förfogande i Bryssel, och Sara och jag inledde med frukost på ett kafé på Avenue Lousie. Sedan styrde vi tillsammans med Axel stegen vidare mot doftpalatset Santeurs d’Ailleurs (som jag nämnde i lördags). Det blev ett lyxigt doftljus från Cire Trudon (doften Manon, ”this delicious scent of fresh cupboards and of swilled down tile floors, recall the washing days of George Sand heroes and the Parisian laundry maids”), i en åtminstone till synes exklusiv förpackning.

Färden fortsatte till den urgulliga och extremt prisvärda butiken Dille & Kamille, där man kan få tag på allsköns köks- och hemprylar. Förra gången jag var i Bryssel (med i stort sett identiskt resesällskap :) handlade jag på mig ett par stycken supersöta små mjölk-/saftflaskor, och jag körde en repris på det den här gången. Gunilla, din lilla mini-flaska ligger i förhoppningsvis säkert förvar i min resväska i skrivande stund!

Skjuts av Axel igen, denna gången till flygplatsen. Tack tack tack! På Brussels International Airport har de för övrigt en (1) smart car-parkering :D.

Annonser

Söndag – Musée Magritte

Dimanche sans voiture – bilfritt var vad som gällde inne i Bryssel denna söndag den 20 september. En eller ett par gånger om året händer det, så det kändes inte helt obetydligt att få uppleva. På gatorna såg man istället hur mycket cyklar som helst! Som om ett magiskt regn hade förvandlat alla Bryssels bilar till tvåhjulingar över natten.

Vi promenerade förbi fantastiskt folkfyllda Place du Sablon till museikullen för att ta en titt på det nya Musée Magritte, Magritte-museet. Det var bra, intressant, och väldigt effektivt planerat. Utan att nån nämnvärd stress hann vi med de tre modesta våningarna på nån timme. Kanske lite färre verk än vad jag hade väntat mig. En irriterande detalj var att man inte fick fota alls inne bland tavlorna. Ovetandes om detta tryckte jag av ett par rutor med den futtiga iPhonen, och var tre sekunder senare tvungen att radera dessa under en museivakts stränga bevakning… Snålt tycker jag, konst borde åtminstone få tas hem genom kameran/mobilen!

Efter en öl på takserveringen till det intilligande Musées royaux des Beaus-Arts och ännu en på Place du Sablon väntade middag hemma hos Axel och Sandra. I utbyte mot att jag lovade nämna Axels nyss ditfraktade svart/vita lilla tv från -79 eller liknande fick jag låna Axels dator för att slänga upp fredagens blogginlägg :). Så, här kommer din tv livs olevande på Sara Bloggar:

Lördag – födelsedagsfirande och mat, mat, mat

Jag och Sara börjar dagen med en snabbis ute på stan. Vi kollar in Santeurs d’Ailleurs på Avenue Louise som säljer parfymer, exklusiva doftljus och allt möjligt i doftväg. Funderade på att unna mig ett fancy ljus (man kan välja mellan dofterna ‘wooden floors of Versailles’, ‘African mint tea’, ‘intense catholic incense’ etcetera) för €50, jag som inte ens är speciellt tänd på sånt.

Lördagen var annars vigd åt att fira Sandras födelsedag, och första anhalten var hemma hos hennes föräldrar i byn Enghien (Edingen på flamländska), söder om Bryssel. Sandras föräldrar kommer ursprungligen från Spanien, och det var mycket, mycket god mat som bullades upp för denna ‘lätta’ lunch :) ! Efter lunch blev det en lång promenad för några av oss, i områdets otroligt vackra slottspark.

Tillbaka inne i Bryssel intogs födelsedagsmiddagen på En face de Parachute (‘Mitt emot Parachute/fallskärm’, restaurangen ligger nämligen mitt emot en klädaffär som heter Parachute). Det är litet, plats för typ tjugo, och extremt trevlig familjär stämning. Servitören var riktigt service minded och kände sig obliged att förklara de exotiska företeelserna focaccia, wasabi och brie för sällskapet :D. Maten var super, that kind of goes without saying. Hipp hipp hurra för Sandra, och Gunilla som fick en inte så liten födelsedagspresent i förtid av familjen!

Slut på dag två!

Fredag – skaldjur på La Quincaillerie

Fredag i Bryssel. Landar kl 12 på flygplatsen, och blir hämtad av Axel, Sara, Sture och Gunilla. Vilken lyx!

Slås än en gång av hur grön stan faktiskt är när vi susar fram i Axel och Sandras pastellorangea lilla VW Polo. Enligt Axels brysselska körskollärare gäller det att ligga minst 30 km/h över minimihastigheten (70), at all times. Annars kommer lastbilarna och tar dig.

Dags för lunch! Axel och Sandra bor sen ett halvår i en (alldeles egen) 3:a i kommunen Uccle, fullt av liv och diverse handlare. Kött köper man hos slaktaren, bröd hos bagaren, grönsaker hos grönsakshandlaren etc etc. Sånt finns ju inte riktigt kvar i Stockholm längre, även om man så klart fortfarande kan köpa bröd i ett bageri. Men kvarterskänslan som det skapar i Bryssel är i Stockholm gone and probably lost forever…

Nog med sentimentaliteter. Innan kvällens äventyr drar igång installeras jag och Sara hos Axels faster Karin, på rue Africaine. Karin jobbar i Bryssel, och bor i ett alldeles, alldeles underbart :) ‘maison de maitre’, ett town house. Tyvärr har jag ingen bättre beskrivning på svenska, enlighten me gärna om ni kan. I alla fall, huset/lägenheten är som sagt lovely, Karin (och på helgerna hennes man Gary) bor på tre av husets fyra våningar, högt i tak som bara den och uteterass. Mina inredningstokiga kollegor på Bemz skulle ha en field day! :)

Hela gänget möts senare upp hos Karin för att dra vidare till La Quincaillerie (‘järnhandeln’) och middag. Superhärlig restaurang på tre små intrikata våningar med gamla järn- och trätrappor emellan. Mycket av den gamla inredningen från när stället huserade en järnhandel finns kvar, bland annat mängder av trälådor på väggarna vid entrén. Där det en gång i tiden stod gubbar (och kanske gummor?) och sorterade muttrar och skruvar tronar nu mängder av ostron. Vi smaskade skaldjursplatå (förutom höggravida Sandra) och jag avslutade med en riktigt god crème brulée!

The end på dag ett.

Bye, bye Qashqai…

Idag är det dags. Bilen ska tillbaka… Fäller nästan en tår vid anblicken av det utplockade bagageutrymmet.

Kommer att sakna den underbara gps:en som hjälpte oss speciellt i Falun och Rättvik under Maddes o Krilles bröllop.

En till ‘feature’ med ”min” bil som jag efter dessa fyra veckor anser vara helt oumbärlig är automatväxel! Plötsligt fattar jag vad amerikanerna har vetat hela tiden: varför växla själv när bilen kan göra det hundra gånger smidigare åt dig?!

Tack för Falun, avstickaren till kyrkan i Rättvik, resan ned till Öland och lilla utflykten till Solliden. Tack för skjuts fram och tillbaka till Hållsta (Norrtälje), kortis på Domarudden (Åkersberga) och solig men blåsig dag i Grisslehamn. Sist, men inte minst, tack för den perfekta (hemliga) parkeringen när vi var på allsång i tisdags.

Så med dessa ord säger jag bye, bye till min lilla (stora) Qashqai… :(

Min sommarbil!

jag om (nästan) min bilI våras skickade jag in en motivering till (numera nedlagda…) tidningen Hennes, om varför just jag skulle vinna en bil fyra veckor i sommar. Och jag vann!! :D Så sen en vecka tillbaka ung. har jag en Nissan Qashqai till mitt förfogande. Visserligen under en tidsbegränsad period, men ändå!

Fredagen den 10 juli (mammas 60-årsdag!) bar det av med nya älsklingen till Falun för Madde och Krilles bröllop (inlägg kommer), och det var så jäkla kul att få köra sin nästan alldeles egna bil. Gamla älsklingen var med också, men han fick stanna i passagerarsätet :).

Stor bil, det gillar jag och inbyggd GPS med redig, lättläst display var supersmidigt när vi skulle hitta hotellet i Falun. Lite ovant med automat i början, men shit vad fort man vande sig. Undrar hur det kommer bli att behöva växla igen sen…

Allt är så klart inte guld och gröna skogar, gratis må vara gott, men man får inte bli fartblind. Ja, ni fattar poängen, här kommer the dirt so to speak. GPS:en känns ganska klumpig, alltså den fysiska apparaten, och styrknapparna (ingen touch screen, hallå, vi lever i tjugoförsta århundradet, har inte typ Happy Meal-leksaker touch screen nuförtiden?) tar upp en tredjedel av instrumentpanelen. Överhuvudtaget är knappar, rattar, vred och spakar i hela bilen plastiga och lite oversize. Oversize som i ”fel storlek från Dressman” alltså, snarare än ”lyx från See by Chloe”. Och stereon var inte så grym påminnde C mig om nu, ljudet blev ordentligt diskantigt.

Men, min lilla tirad ovan till trots, så är det en härlig bil att köra. Glastaket gör att baksätet känns extra rymligt har jag hört dessutom :).

Det är klart, hade inte bangat på en variant i silver utan bilmärket stripat över hela sidan, men men, nåt ska väl Nissan ha i utbyte.

NY: dag tre, hemresa

Jag går till MoMa, mamma till Museum of Natural History. Otroliga samlingar än en gång, men precis som på Metropolitan känns det inte så strukturerat i upphängningen. Audioguiden (gratis!) rekommenderas definitivt.

Vi strålar samman på hotellet igen och hämtar ut väskorna. Den långa färden tillbaka till Stockholm börjar med halvkrånglig kommunal resa från Manhattan till Newark International Airport. Newark är en sjukt tråkig och ful flygplats, men jag hittade ‘Christian the lion’, boken, i en av flygplatskioskerna.

 Det var oväntat, visste inte att den fanns som bok ens. Undrar om den kom till eftet att klippet på YouTube blev en sån succé? Klippet nämns på framsidan i alla fall.

Ja, ja, tio-tolv timmar senare så var man tillbaka i Stockholm igen!

 



NY: dag två

 

Lördag 14 mars. Kort promenad uppför 7th Ave och genom sydöstra hörnet av Central Park. Extremt många hurtiga motionärer. Frukost i rasande tempo på Viand Coffee Shop, 86th St, gigantiska pancakes med smör och maple syrup :). 

Litet besök på Bloomingdales, går därifrån några dollar fattigare och lite smink tyngre.

T-bana upp till Metropolitan Museum of Art, mååånga timmar senare känns det som att man endast har avverkat en bråkdel av samlingarna. 

Hemgång (hotellgång) blir det ändock, på vägen springer vi på en alldeles äkta filminspelning på Park Ave (Angelina Jolie sa några, men vi såg inga kända ansikten alls) och hoppar in på minivaruhuset Takashimaya.

Dags för middag och taxi till Les Halles (Park Avenue 411 SOUTH, inte norr som vi upptäckte efter lite om och men…). Uppenbarligen mycket poppis restaurang, bordsbokningen hade försvunnit i lördagsvimlet och ”10-15 minutes” blev till en dryg halvtimme. MEN, väl värt väntan! Supergod mat, underbara sniglar, köttbit som smalt(?) i munnen och gigantisk crème brulée. Taxi tillbaks till hotellet och bums i säng!