Alla inlägg av Sara

Läppstift och Vanessa Paradis

 Vad göra när självförtroendet inte är på topp, Nice-borna visar upp sina suraste sidor och fransk grammatik känns ogenomtränglig? Köp ett nytt läppstift, Chanel Rouge Coco Shine i den passande färgen Monte Carlo och spana in sjönsjungande Vanessa Paradis. Läppstift och Vanessa Paradis, the epitome of French Chic. Tack till The Paris View för inspirationen.

Tyvärr funkar inte videon på min blogg, och jag har inte lyckats hitta nån annan som gör det heller… Men den är värd ett extra klick.

21/3 uppdatering: jag har sedan publiceringen av det här inlägget förstått att jag och Vanessa Paradis inte bara använder samma läppstift, vi delar även filosofi om hur man väljer dem: ”La couleur compte, bien sûr, mais le nom qu’ils portent et l’histoire qu’ils racontent font pour moi toute la différence”.

Ung. ”Färgen spelar roll, så klart, men namnet som de bär och historien som de berättar gör för mig hela skillnaden”. Word girl! Det var av den anledningen jag köpte färgen Monte Carlo (hallå, jag bor i Nice), och därför vill jag så snart som möjligt köpa min nästa, Boy (smeknamnet på Chanels longstanding lover Arthur ‘Boy’ Capel, hur romantiskt är inte det?).

Annonser

Tagliolini Aglio e Olio – att laga mat utan ugn

Jag har inte haft så mycket inspiration att laga mat sen jag kom till Nice. Vilket är tråkigt när man befinner sig i (det självutnämnda) gastronomilandet framför andra. Tror att det delvis har att göra med att jag inte har någon ugn här nere, det verkar vara en lyx man inte utrustar vilken lägenhet som helst med. Men så i lördags snubblade jag över ett så enkelt pastarecept att motivationen inte spelade så stor roll – Spaghetti Aglio e OlioSå, hur gör man och hur gick det för Saras slumrande matlagningsintresse? »

Spontant kameraköp – Classic Camera Stationery

Jag anser nog mig själv vara lagom ansvarsfull när det kommer till spenderandet av pengar. Unnar mig random stuff då och då, men lägger inte överdrivet mycket cash på varken kläder, skor, utgånger eller andra extravaganser. Ok, när månaden är slut är också pengarna slut, men oftast går dessa två slut i alla fall hand i hand :).

MEN. Det finns ett område som jag kan splurga och överspendera på. Papper. Brevpapper, tillbehör till brevpapper, paketering etc. Kvällens spontanköp av Classic Camera Stationery från kaliforniska pappersbutiken Paper Pastries är väl i sig inte ett exempel på splurging (160 spänn för 8 kort+kuvert+shipping, so worth it!), men hur normalt är det att beställa brevpapper från USA när man tillfälligtvis bor i Frankrike?

Ja, ja, som sagt, totally worth it. Och passar så in i mitt relativt nyfunna fotointresse.

Fête des Grands-Mères och crêpes

Det är fête des grands-mères i Frankrike idag. Gulligt, en dag att fira far- och mormödrar på. Och en anledning att få sälja lite mer blommor.

Nu har ju typ hela dagen gått, men har du en mormor, farmor eller liknande i närheten som du vill fira kan du bjuda på den franskaste av franska efterrätter, crêpes! Eller pannkakor som vi säger i Sverige.

För mig var det crêpefest i lördags. Tyvärr tog jag nästan bara bilder med hipstamatic-appen, och den och mat går inte så bra ihop. Det ser inte alls lika yummylicious ut som det faktiskt var.
Enkelt crêpes-recept och förslag på tillbehör »

Fantastic little fox & New Friends

Den här muggen skulle jag vilja dricka mitt kaffe ur. Vilken trevlig överraskning när man är färdig. Eller är det läskigt att veta att det sitter en liten räv där nere och väntar? Hittade den via Creature Comforts häromdagen, och blev påmind om Ernst Billgrens serie New Friends för Kosta Boda som kom för ett par år sen. Han har också en räv med. Fast min favorit är nog kannan med anden. Eller tumblerglaset med björnen! Som ser mer ut som en utter.

Apropå djur, igår fick jag höra att om jag var ett skulle det vara ”någon sorts fågel… en uggla! Definitivt en uggla!”. Glasögonen, is that it? Antar att det kunde vara värre. Men det kunde vara bättre.

Lemon mania in Menton – Fête du Citron

Gigantiska grapefrukter, inte citroner. Whatever, bilden är från Menton.

Menton ligger ca en timme + tjugo min med buss (RCA nr 100) från Nice, österut. Resetiden hade nog kunnat kortas ned om inte bussen stannade varje, varannan kilometer, men det är det värt. En enkel resa kostar nämligen bara
1 €
(yes, for real) och går utefter den finaste kustväg med en svindlande havsutsikt. Har man bråttom går det att ta tåget, 35 minuter, ca 4,5 € istället. Inte direkt ett rån det heller.

Menton is all about the lemons. Varje år i februari-mars firar de sin favoritfrukt med en Fête du Citron, ungefär samtidigt som karnevalen i Nice håller igång. Jag och Kristin från franskaklassen begav oss österut för lite kulturell safari i lördags.

Vi upptäckte att:

jätteclowner är läskiga och tar sig friheter med sina medmänniskor.
jätteskulpturer i citron och apelsin föreställande historiens stora civilisationer är… inte så mäktigt som man kan tro. Men ganska kul ändå.
– Menton lever upp till sitt rykte som pensionärsstad, det kryllade av gubbar och gummor i trädgården med citrusskulpturer, Biovès.
Apelsiner skriker i högan sky (eller bits?) om man rör vid dem. Skylten såg så övertygande ut att jag inte provade. Ne pas toucher!

Sfinxen i citron och juckande jätteclowner »

Twelve – februari


Lite sent ute bestämde jag mig för att gå med i fotobloggen Mockingbirds årslånga fotoprojekt Twelve. Konceptet är enkelt, i början av månaden får man ett nytt tema med färginspiration vid sidan av, och uppmanas att fånga det i sina bilder. På Flickr har Mockingsbird-Amanda dragit igång gruppen Twelve, där man lägger till sina bilder, och kan titta på alla andra gruppmedlemmars bidrag. 322 stycken är vi! Ganska fantastiskt.

Februari, Sankt Valentins månad, fick självklart temat love, och dem klassiska tillbehören rött, rosa etc. Jag är sådär nöjd med resten av mina bilder (på Flickr), men det är ok. It’s a work in progress! Pommes d’amour (kanderade äpplen) var i alla fall ett lyckokast, rent tema- och färgmässigt :). Det började dock närma sig kvällning när jag hittade detta optimala motiv, så färgerna blev inte super.

Så, det var februari, en dag för sent. Ser fram emot utmaningen med mars tema, home. En utmaning eftersom jag känner mig aningen hemlös för tillfället (i den mest filosofiska meningen möjlig bien sür).

En fransk förkylning – rhume

Det är som med disken, en förkylning suger oavsett vilket land man befinner sig i. Jag har sedan i tisdags levat i en bubbla av snor och huvudvärk. Ber om ursäkt för eventuella mentala bilder som poppar upp framför er. Med andra ord, j’ai un rhume = jag är förkyld (”I have a cold” är en bättre översättning egentligen, j’ai är ”jag har” på franska).

Donc, je suis allée à la pharmacie och köpte på mig lite förkylningsmedicin igår. För det finns i Frankrike. Specifik medicin mot förkylning. Tre tabletter om dagen, och en fjärde (blå=nattfärg?) för när man ska gå och lägga sig. Det är i stort sett paracetamol med något extra för att lindra nästäppa (pseudoefedrin), och ett avslappnande antihistamin (difenhydramin) i kvällstabletten. Och de funkar! Eller så var det bara dags för mig att bli frisk.

Vilket medicinskt blogginlägg det blev. Men det fascinerar mig, att man kan hitta ”förkylningsmedicin” på apoteket här. Och så är detta min ursäkt för svagt bloggande senaste veckan.

Carnaval de Nice – ballongdjur och tigertuttar

Februari är karnevalstider här nere på kontinenten, och igår invigdes en av dem stora; karnivalen i Nice. 18 februari – 8 mars firar Niceborna och turister från hela regionen att fastan inleds. Ska inledas? Eller har inletts? Inte så bra koll uppenbarligen.

Det så här års ganska sömniga Nice har äntligen vaknat till liv. Min promenadväg hem från gamla stan har förvandlats från en trött gågata med en handfull hemsläntrare till en 10 kvarter lång folkfest. Nästan. Och biltrafiken tredubblades över natten. Känns det som.

Fler bilder bl a tigertuttarna… »

L’art de flâner

Av en händelse (eller inte) följer jag många bloggar som har en outsider’s view of Paris. Favoriten är Lost in Cheeseland, och där hittade jag den här videon. Timelapse, what’s not to love… Det är drömskt, stilla och fullt av energi på en och samma gång.

Baudelaire har (enligt mina overifierade nätkällor) skrivit om sin flanör att han (så klart en man…) strävar efter ”to see the world, to be at the centre of the world, and yet to remain hidden from the world”. Ensam, men tillsammans, en av mina favoritaspekter av att resa.

Nu ska jag ut och flanera i mitt eget urbana paradis, Nice!